OPINION Den frihet som svenska politiker portionerar ut bit för bit till islamister i Sverige i dag är samma frihet som människor i andra länder offrar sina liv för.
Nyligen var det två år sedan Neda Soltani dog på en bakgata i Teheran. Hon dog av kulor avfyrade av män som tror på en ren form av islam. De tror på tvångets och underkastelsens makt. Hon dog kämpande för ett liv utan religiöst förtryck. Ett liv som har påtvingats den iranska befolkningen av en minoritet fanatiker.
I Sverige i dag ger vi upp den frihet som förärats oss genom en i jämförelse med omvärlden fredlig väg. Vi delar ut den till fanatiker som inte kommer att ge den tillbaka frivilligt. Allt detta gör vi med majoritetens goda tro. Ingen vill ju röra om i grytan. En av våra svenska "synder".
På tvåårsdagen av Neda Soltanis död fanns det knappast ett enda inslag i svenska medier som uppmärksammade fallet och iranska folkets kamp mot den tvångsislamisering av deras samhälle som har pågått sedan 1979. Detta trots att Nedas död internationellt har blivit en symbol för kampen mot religiöst förtryck.
Det kan vara en ren tillfällighet eller så kan det vara en avspegling av samhällsklimatet hos svenska medier. För om man väljer att uppmärksamma hennes död så går det inte att komma undan det faktum att det är islam som är boven i dramat utan då måste man ta upp problematiken kring islam och den religionens utformning som innebär ständiga intrång i alla människors liv. Samma intrång som blir vanligare och synligare dagligen i vårt moderna sekulära Sverige. Eller kanske är det redan dags att börja kalla Sverige för semi-sekulärt?
Neda kämpade med de medel som stod till hennes förfogande för ett liv där män med vapen, riktiga och kulturella, inte skulle kunna tvinga henne att bära slöja, stanna hemma i köket och stenas ihjäl om fyra personer kunde vittna om hennes otrohet. Hon kämpade för att i en rättssal kunna räknas som en hel människa och inte som en fjärdedels av en man. Hon ville bara leva ett liv som vi i Sverige i dag tar för givet men som håller på att tas ifrån oss. En könsdelad bassäng, en hijabklädd kvinna och en islamisk skola i taget. Hon och många andra unga iranier med henne kämpade och gav i slutändan sina liv i kampen mot dessa män. I Sverige i dag kallar vi en av dessa män för riksdagsledamot och andra liknande män allmänt för stöttepelare i våra samhällen.
Om utvecklingen fortsätter i samma bana i Sverige kommer dessa moskéns män att ha tusentals följare som inte kommer att acceptera någonting annat än islamiska lagar och seder. Dessa män kommer inte att acceptera något substitut mot ”guds lagar”. Hur kommer våra politiker och media reagera då?
Att med egna ögon se vad islam och dess kulturbärare gör med det iranska samhället och andra liknande områden, se effekten av deras maktutövning och sedan vända sig om och frivilligt bjuda in dessa element och ge dem makt och inflytande i vårt samhälle är brottsligt och snudd på förräderi av dessa politiker. Inte bara mot det sekulära Sverige och svenskar utan mot mänskligheten överallt.
En historisk parallell som är på sin plats är Neville Chamberlains berömda men ihåliga ord ”fred i vår tid” efter Münchenkonferensen 1938. Hans ord ekar falskt genom historiens salar. Jag undrar hur våra nuvarande politikers ord kring utvecklingen i Sverige i dag kommer att eka i framtiden.
Daniel
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
