KRÖNIKA Ett bra tips är att aldrig driva företag med en nära vän. Risken är att man blir ovänner. Anledningen är sannolikt att man får svårt att välja en chef som förutsättningslöst kan säga till när någon inte följer reglerna. Konflikterna, som alltid uppkommer vid samarbete, blir liggandes och gror för man vill inte stöta sig med sin vän. Efter att euron införts mellan goda vänner som saknar en opartisk chef ser jag hur detta är i full gång att hända inom euro-zonen. Man måste antingen kunna lösa konflikterna eller lämna samarbetet då det hettar till, annars riskerar vänskapen att förstöras på kuppen. Konflikten är ett faktum!
Ifall eurosamarbetet skulle fungera på det sätt det var tänkt måste deltagarna vara lika, inte alls med de kulturella skillnaderna som finns bland medlemmarna idag. Är man olika måste man ha stenhårda regler för vad som är rätt och fel och det måste finnas någon som är opartisk och följer upp reglerna. Risken är också att även om skillnaderna inte är reella så kommer medlemmarna även anklaga varandra för upplevda skillnader ifall de riskerar att ”dra ner varandra i skiten”. Detta gäller för bolag, villakollektiv, monetära unioner, inom nationer, mellan nationer osv.
Ett bättre sätt att få Europa att hålla ihop är att man har en union, fast med lösa tyglar. Stort självbestämmande och stort eget ansvar för sina lokala beslut. Klantar man sig så får man ta konsekvensen själv. Då blir ingen annan irriterad och vänskapen består. Att sedan hjälpa en vän är ju självklart! Tydliga nationella gränser, fast ändå en förenande unionskänsla och samarbete där man hjälper varandra efter förmåga. Absolut inte en monetär union mellan vänner. Det är alldeles för nära inpå. Det kan bara sluta med att man blir ovänner.
Hur skulle det gå till rent praktiskt ifall Grekland skulle lämna euron? Totalt kaos. Dels för att alla inom EU och euro är vänner så samarbetet riskerar att pågå så länge att det skapar onödigt stora konflikter. Vidare skulle ingen frivilligt växla in sina Euros mot Drachme som enbart återinförs för att kunna devalveras. Tvång och lagar måste införas som gör det omöjligt för greker att äga annan valuta, annars skulle all handel och placeringar ske i Euro ändå. Kontroll av penningtransaktioner, förbud mot att äga fonder som placerar i utländsk valuta osv. Det är lätt att gå med i en stor valuta och överge en liten, fast mycket svårt att återgå till den lilla valutan. Det skulle vara lättare för Tyskland att lämna Euron för deras egen valuta skulle bli stor och stark och få ett förtroende så det skulle förmodligen upplevas som en investering att växla till en eventuell D-mark i och med att euron då skulle falla som en sten. Men hur ska de små länderna göra?
Vänner införde euron men riskerar att bli ovänner. Rakt motsatt effekt mot vad som var visionen. Dela gärna en snöslunga med grannen, eller hjälp grannen med barnpassning. Men slå inte ut väggarna till grannarna och starta ett kollektiv. Då skulle snabbt gransämjan haverera på grund av små skillnader i hur man vill ha det och hur man är som människa och förstöra den tidigare så fina vänskapen och samarbetet. Samarbete byts mot konflikter. Mänskligheten tycks må bra av ”vi och dom”. ”Vårt och ert”. Det skapar ansvarskänsla och är en motor till att samarbeta med ”dom andra”. Tydligt ansvar.
Nationalkänsla är viktigt. Rivs murarna så går det bra enbart ifall den på andra sidan muren är i det närmaste identisk med en själv. Att ha ett världssamfund där alla människor är med överallt, i alla valutor, i alla länder, där väggar till grannen inte finns, där man godtyckligt kan ta en regel som gäller hos grannen och fritt tillämpa den var man vill fungerar helt enkelt inte. Exemplen är många.
För mångkulturen gäller samma sak. Här flyttar man nationer in i andra nationer, alltså som att jag tog min familj och satte mig i grannens TV soffa och gjorde som vi gör hemma och börjar äta chips och spela musik på hög volym. Det funkar bra hos oss för vi har skinnsoffa och tjocka väggar. Grannen har tygsoffa och spånväggar. Konflikterna börjar inom några minuter ifall vi inte först observerar reglerna som gäller hos grannen och följer dom. Att slå ihop nationer, kulturer eller familjer är inte trivialt.
Tänk att man tog ett basketlag, ett fotbollslag och ett rugbylag och skickade in på samma plan och uppmuntrade till ”mångkultur”. Välj regler som passar er och gör er egen tolkning! Inom några sekunder hade kaos utbrutit då rugbyspelaren tog fotbollen i famnen, tillämpade basketregler om att springa framåt, glidtacklade den stackars fotbollsspelaren och kastade sig in i målet med bollen. Alla hade snabbt enats om att varje sport har ett antal regler som är utarbetade att fungera som ett regelverk var för sig. Varje gäng skulle snart gå tillbaks till sin bollplan och ägna sig åt sin sport med dess regler.
Segregation är alltså en förutsättning för att mångkulturen ska fungera. Nästa gång skulle fotbolls-spelarna säga att vill man spela fotboll så läser man först regelboken, sen spelar man fotboll. Ungefär som vårt samhälle fungerar. Vissa väljer att byta sport och lär sig då reglerna (assimileras) och vissa väljer att inte byta sport (segregeras) och vissa väljer att behålla sina regler men ändå delta i någon annans sport (kaos och konflikt).
Därför är nationalismen på frammarsch i Europa och i hela världen därför att alternativen inte finns på plats, oavsett hur fantastiskt det skulle vara ifall det hade fungerat. Det blir riktigt tydligt först när man provar. Assimilation är ett bra alternativ. Vem vill inte ta in nya fotbollsspelare i sitt lag? Man kan naturligtvis influeras av reglerna från Rugby men att villkorslöst få välja regler från alla sporter samtidigt är inte bra. Det är viktigt att de nya talangerna primärt vill lära sig spela fotboll ifall de går med i fotbollslaget. En grundkurs i fotboll är så klart meriterande. En förutsättning är att det finns plats i fotbollslaget.
Därför ser jag positivt till invandring till Sverige, fast på ett sätt som är fundamentalt annorlunda mot idag. Därför ser jag positivt på EU samarbete fast med mycket större spelrum för medlemmarna (ungefär som innan vi gick med i EU). Jag ser positivt på det samarbete vi har idag i Skandinavien. Men att riva alla murar är totalt förödande för vänskapen. En häck mot grannen är en förutsättning för vänskap och samarbete!
Svenska Dagbladet om eurosamarbetet här
Oskar
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
