OPINION Svenskt Näringsliv gick nyligen ut i SvD och proklamerade att humaniora-studenter bör få mindre i studiebidrag eftersom deras utbildningar i lägre utsträckning leder till arbete. Humanistiska vänsterakademiker kokar av ilska efter denna föreslagna åtgärd av Svenskt Näringsliv. Som humaniora-student utanför vänsterfalangen ser jag däremot fördelarna med förslaget.
Varför skall någon som verkligen vill studera behöva konkurrera med andra studenter som likväl kunnat valt en mer yrkesinriktad utbildning? För det är så det har blivit. Får man inget jobb, då studerar man något som låter ‘kul’. Det innebär att som nyexaminerad humanist, står man långt ifrån ensam på tröskeln till en redan mättad arbetsmarknad.
Ponera att förslaget om minskat bidrag går igenom, då skulle förmodligen studenter som väljer humaniora drastiskt att minska, och ge de som verkligen vill satsa inom området en mer rättvis chans. Dessutom är det en lättnad för skattebetalarna, som nu får stå för notan när unga som inte vill arbeta, eller inte får arbete, väljer att studera endast för inkomstens skull. Dessa skulle förmodligen, om förslaget trädde i kraft, välja en mer yrkesinriktad utbildning, för att få mer studiepengar och i slutändan även ett arbete.
Det finns ett annat förslag som också skulle kunna få liknande effekt, nämligen att basera bidraget på meriter. Desto bättre man sköter studierna, desto mer får man. Det skulle även vara en idé att de som går ett program istället för fristående kurser, får en större bidragsdel. Ett av problemen som uppstår bland de som pluggar i brist på annat, är att de gör detta tämligen mållöst, och har ingen struktur eller framtidsplan. Därför skulle detta system uppmuntra att istället välja ett program som leder till en examen.
Personligen menar jag, som även Svenskt Näringsliv är inne på, att universiteten ger en missvisande bild av arbetsmarknaden när det finns så många studieplatser utan möjligheter till arbete efteråt. En annan aspekt av detta är att det skulle kunna förbättra ryktet för humaniora när det blir balans mellan nyexaminerade och arbetsmarknadens behov.
Tyvärr är de flesta av dagens humanister alltför trångsinta att se möjligheterna i dessa förslag, särskilt då många är vänsterorienterade och därmed vurmar för bidrag i alla former. Dessutom verkar vissa helt verklighetsfrånvända, som kan ses i Teaterförbundets ordförande Anna Carlssons kommentar till detta:
– Det vore väldigt märkligt om man från Svenskt Näringsliv inbillar sig att den här typen av yrken inte behövs i ett modernt humanistiskt demokratiskt samhälle.
Självklart behövs humanister, men inte i den mängd som produceras nu, och vilket Sverige talar Carlsson om? Demokratin i Sverige är inte längre självklar, humanistiskt i akademisk bemärkelse, är Sverige endast sett till genusvetenskapens ökade inflytande i samhället.
Till skillnad från förslagets motståndare, kan jag se det i ett längre perspektiv. Jag tror att det skulle gynna akademiker inom humaniora i längden. Trots att jag i nuläget skulle förlora ekonomiskt på det, förlorar jag mer på att behöva konkurrera med, och betala för, de som studerar i brist på annat.
Maria
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
