MORDET PÅ ABBAS Muslimen Abbas Rezai, 21 år, kom till Sverige 2004 från Afghanistan och sökte asyl. Föga anade han att skulle bli mördad i det nya landet – av sina landsmän, den muslimska flykting-familjen Ataei som kom till Sverige skiftet 2002/03. Abbas dödades genom att bli slagen,skalperad, knivhuggen och skållad med het olja natten till den 16 november 2005. Hovrätten slog fast att det var ett skammord, utfört plågsamt och utdraget så att det skulle vanära hela hans släkt, där motivet fanns att söka i kärleksrelationen mellan Abbas och den då 16-åriga Zarah Ataei, född 1989.
Bakgrund
Morddramat började sommaren 2005. Zarah gick i skolan i Högsby men var mycket hårt hållen av sin familj och bar även slöja. Hon var mycket ensam och hon tyckte att hon levde som i ett fängelse, hårt övervakad av sin mamma. Hon fick inte ens ha en mobiltelefon. Hon följdes alltid till och från skolan av någon av sina bröder. Hon hade bara en tjejkompis. Och det finns uppgifter om att hon blivit slagen när hon överträtt de snäva reglerna. Däremot fick hon använda datorn men restriktivt. Men så kom räddningen från ett oväntat håll.
Bibi, en afghansk kvinna i Skellefteå och en vän till familjen Ataei, som då bodde i Högsby, fick mycket stöd eftersom hon och dottern nyligen kommit till Sverige och kunde väldigt lite svenska medan de talade persiska. Räddningen från Zarahs ensamhet blev Bibis dotter som var i hennes ålder. Nu kunde de två chatta ofta och prata av sig. Zarah skickade ett mail till Bibis dotter men dottern begrep ingenting eftersom det var på svenska. Så Bibis dotter fick ha hjälp med översättningen av en skolkamrat i Skellefteå. Det var Abbas Rezai.
På det sättet fick Zarah och Abbas kontakt med varandra. De inledde en hemlig mailrelation vilket utvecklades till ren kärlek. Att det skulle vara hemligt var givet. Zarahs pappa och mamma, Raoof Sina Ataei, född 1964, och Leyla Ataei, född 1965, hade redan lovat bort henne – till en kusin som bodde i Danmark dvs pappans brorson.
Zarah stod inte ut med tanken på ett kusinbröllop. I flera mail bönade hon och bad Abbas att komma ner till Högsby för att hämta henne. Det gjorde han. I oktober 2005 flydde kärleksparet till Abbas hem utanför Skellefteå. Äntligen var Zarah fri från familjens krav, kontroll, övervakning och inte minst, ”hederstraditionen” med bortgifte. Zarah tog av sig slöjan och klippte av sig sitt långa hår som nådde ända ner till knävecken. Det var hennes sätt att manifestera sin frihet. Där kunde denna kärlekssaga med en afghansk Romeo och Julia i huvudrollerna ha slutat lyckligt. Tyvärr fanns någon som skvallrade till hennes mamma Leyla nere i Högsby. Det var Bibi.
Hon ringde mamman och berättade. Leyla blev rasande på Zarah. Samtidigt trodde Bibi att hon gjorde Leyla en tjänst. Men det fick motsatt effekt. Leyla var lika rasande på Bibi och ansåg att hon och dottern var skulden till att Zarah fått kontakt med Abbas och sin nyvunna frihet. Leyla överöste Bibi med svordomar under telefonsamtalet.
I början av november 2005 åkte Leyla och hennes äldste son, Abdulmajid Ataei, född 1988, upp till Skellefteå för att hämta hem Zarah. Men de fann henne inte. Zarah hade fått vetskap om familjens resa och hon var livrädd. Zarah sade till Abbas att hon trodde att familjen skulle döda henne om hon återvände hem. Leyla talade sedan flera gånger i telefon med både Zarah och Abbas och krävde i hotfulla ordalag att Zarah, eller båda två, skulle återvända. Enligt Abbas bästa vän hotade hon också med att ”kusinen från Danmark är på väg till Skellefteå”.
Plötsligt en dag var det ett helt nytt tonfall från Leyla. Hon ringde Abbas och sa att nu var ju allt som det var. ”Gå och köp förlovningsringar så ska vi ordna er bröllopsfest här hemma i Högsby.” Ungdomarna köpte sina ringar och förlovade sig. Men Abbas ville inte resa till Högsby. ”De kommer att döda mig”, sa han till sina vänner. Men Zarah var övertygad om att mamma Leyla verkligen ändrat sig. Hon hade ju själv en gång skilt sig och gift om sig mot familjens vilja, så hon borde förstå hur det var när man älskade någon. Till sist lät sig Abbas övertalas. Inte övertygas, men övertalas. Efter några veckor tog de kontakt med socialförvaltningen och fick hjälp med en resa till Högsby där Abbas Rezai tänkte be om dotterns hand.
Men på vägen till Högsby hade Abbas en känsla att något inte stämde. ”Ring polisen om jag inte hör av mig under torsdagen”, hade han sagt till en kompis innan han och Zarah satte sig på flyget till Kalmar flygplats.
Socialförvaltningen, väl införstådda med hotbilden, tog emot dem och hade även ordnat en extra lägenhet till dem. På flygplatsen den 16 november fanns även Leyla, som vägrade titta åt Abbas håll, och brodern Abdulmajid vägrade titta åt Leylas håll. Den extra lägenheten kom aldrig till nytta för pappa Raoof Sina hade redan bestämt att de två skulle bo tillsammans med familjen.
Socialförvaltningens tjänstemän var djupt oroade. Sällskapet anlände till familjens dåvarande bostad på Ringvägen i Högsby. Till tjänstemännen sa Abbas: ”Jag hoppas att jag lever i morgon.” Något som fick tjänstemännen att stanna kvar en längre stund i trapphuset för att förvissa sig att allt var lugnt. Sedan gick han. Familjen Ataei hade även givit löfte om kontakta socialförvaltningen nästa dag. Det gjorde man aldrig. Det var också sista gången som tjänste-männen såg Abbas i livet.
Samma natt mördades han brutalt i lägenheten. Efter mordet lämnade man kvar Abbas i lägenheten medan familjen Ataei flydde till pappans bror i Danmark. Den 18 november hittade polisen den mördade Abbas. Samtidigt återvände familjen Ataei och anmälde sig till polisen. Alla greps direkt men Zarah släpptes och gavs skyddat boende. Familjen består även av Alireza, född 1984 och Muhammed Shobey, född 1995. Även de fanns upptagna som misstänkta för mord i samband med gripandet. De släpptes dock vad vi förstår av utredningen.
Abdulmajid Ataei poserar med kniv
Mordet
Abbas skador
Svåra brännskador efter kokande olja i ansiktet och på halsen. Åtta knivhugg i ryggen, ytterligare 13 gånger i bröst och mage med en dolk vars knivblad var 30 centimeter långt. Slagen i skallen med järnrör och basebollträ. Ett finger nästan avhugget. Slutligen halvt skalperad hjässa.
Ur domen:
”Av allt att döma har Abbas Rezai först fått kokande olja hälld över sig från någon meters håll i vardagsrummets soffa. Sedan har han tvingats dricka het olja, vilket fått hela nedre delen av ansiktet och halsen att brännskadas svårt. Därefter tycks Abbas Rezai ha försökt fly men stoppats vid ytterdörren. I hallen har han sedan dels slagits upprepade gånger med ett bollträ, dels huggits med en lång kniv tio gånger i ryggen och tretton gånger i bröstet. En del hugg har trängt hela tjugo centimeter in. Efter det har han dragits ner från halvsittande ställning till ryggläge. Tre knappar i skjortan tycks ha knäppts upp metodiskt, bröstet blottats och sedan har han fått ytterligare två djupa knivhugg där. Han var dessutom halvt skalperad och hade i liggande ställning fått ännu ett knivhugg genom handen som satt märken i hallmattan.”
Rättegången
Den som tog på sig hela mordet var den då 17-årige Abdulmajid Ataei. Han dömdes för att ha begått mordet ensam av både tingsrätt och hovrätt till fyra års sluten ungdomsvård på Johannisbergs ungdomshem och därefter utvisning på livstid till Afghanistan.
Föräldrarna Leyla och pappa Raoof Sina åtalades också för mord men friades i båda instanserna, Kalmar tingsrätt och Göta hovrätt. I hovrätten rådde det dock oenighet. Två nämndemän ville döma även föräldrarna för mord till livstids fängelse. Deras berättelser skilde sig åt men det räckte inte till en fällande dom. De fick sedan skadestånd av staten efter den friande domen och erhöll vardera 50 000 var i skadestånd.
Resningsansökan
2009 släpptes Abdulmajid Ataei och kom då med nya uppgifter som pekade ut vilka som mördade Abbas och att han själv tog på sig skulden, efter press från familjen. De som mördade Abbas var hans föräldrar. Det fick till följd att Abdulmajid Ataeis utvisning stoppades av Högsta domstolen, HD, sedan han begärt resning i målet.
Idag kom prövningstillståndet från HD. Det blir en ny rättegång. Riksåklagaren anser att hans föräldrar sannolikt skulle ha dömts som gärningsmän om rätten haft tillgång till Abdulmajid Ataei nuvarande berättelse.
Familjen Ataei bor numera i Fagersta. Mamma Leyla och pappa Raoof Sina häktades i sin frånvaro misstänkta för mord av Högsta Domstolen och greps i fredags. Under tisdagen blir det häktningsförhandling i Stockholm.
Även lillebror är hotad av sin familj
Vad som inte framkommit i riksmedia är historien om hans lillebror och yngste sonen i familjen, Muhammed Shobey, född 1995. Han pekar nämligen ut pappa Raoof Sina för mordet. Det gjorde han sommaren 2010. Hans liv är nämligen en kopia av Zarahs hårt hållna vardag. Han har på egen önskan omhändertagits av socialnämnden i Fagersta och är placerad på hemlig ort då de anser att han levde under ”hedersrelaterat förtryck”.
Föräldrarna och den andre brodern Alireza, född 1984, har hotat honom. De godkänner inte att han är kompis med en flicka, han får inte ha kontakt med sin syster Zarah eller delta i skol- och idrottsaktiviteter, han har också blivit brutalt kroppsligt misshandlad av sin familj och är livrädd för att återvända till dem. Det var under förhör som han med skuldkänslor pekade ut sin pappa som den som mördade Abbas.
Abdulmajid Ataei åtalad igen
Under sin tid på ungdomshemmet blev han ihop med en 35-årig kvinnlig vårdare. Han släpptes 2009, hon fick sparken och de båda flyttade till Kalix. I februari 2011 åtalades han för flera fall av misshandel av kvinnan, bland annat har han tagit kraftiga stryptag på henne.
Även Ataei ska ha en hotbild mot sig i dag efter sin nya berättelse om föräldrarna.
Fortsättning följer….
Media
SVT 2006
Högsbydomarna
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
