OPINION Kärnkraften har dödat någon stans mellan 10.000 och 1.000.000 människor. Inget vet säkert. Alla vet att det finns risker med kärnkraften men att den också just nu behövs för att bibehålla den standard vi är vana vid. Självklart kommer det pågå ständiga diskussioner, utredningar och debatter om för- och nackdelar med kärnkraften.
Mångkulturen har varit en central faktor vid olika massakrer genom historien. T.ex. vid konflikterna i Indien, Pakistan, Afghanistan, Irak, Iran, Libanon, Rwanda, Somalia, forna Jugoslavien och Tyskland. Märkligt att riskerna med spänningar mellan olika etniciteter inte nämns på samma sätt som de risker som förknippas med kärnkraften.
Utan att slå upp några siffror kan man konstatera att det är tio eller hundrafaldigt fler som dött eller tvingats lämna sina hem vid konflikter med multietniska grundorsaker än efter kärnkraftskatastrofer. Det är komplexa fenomen som måste analyseras vid varje enskilt folkmord för att verkligen förstå vad som har lett till dessa fruktansvärda sammandrabbningar. Man kan dock konstatera att det är olika etniciteter som har gett sig på varandra. T.ex urartar Jugoslavienupplösningen med att Ratko Mladić skränar framför en videokamera om någon 200 år gammal tvist då han låter avrätta bosnier som om de vore djur. Vem hade förutsett detta 15 år tidigare då Tito satt vid makten och det rådde politisk ”stabilitet”? Detta hände i Europa för ungefär 16 år sedan. Långt mer nyligen än när Tjernobyl flög i luften!
Vid varje kärnkraftsolycka kommer den nyttiga debatten igång. Även ifall man är för kärnkraften tycker förmodligen de flesta att det är bra att ha en opposition som ställer kärnkraften mot väggen och verkligen försöker knäcka förespråkarnas argument. Det tvingar ju förespråkarna att ständigt rannsaka sig själva, fortsätta öka på säkerhetstänkandet och bevisa att detta verkligen är säkert för att lugna de som tvekar.
Tänk om Kärnkraftsförespråkarna i Sverige efter Fukushima hade sett till att bilda politiska block som totalt kväste oppositionen, passade på att smälla upp ytterligare 3 reaktorer bara för att visa att det är ofarligt och sedan eldat på anläggningarna till 150% mot vad de en gång byggdes för bara för att göra en poäng och lugna folket. Alltså precis det som sker kring invandringsfrågan i Sverige idag. Det hade varit oansvarigt och förmodligen snarare skapat en motreaktion av upprörda kärnkraftskritiker som börjat skriva om kärnkraften på politiskt inkorrekta sajter och gjort allt för att få in förespråkare för den oppositionella linjen i riksdagen. Det som istället händer i kärnkraftsfrågan är att det kommer igång en debatt om för- och nackdelar. Sunt! Demokratiskt! Vackert! Oavsett vad man tycker om kärnkraften i sak.
Osökt trillar vi in på mångkulturen och det som sker i Sverige. En smått nervös folkskara börjar framträda som hävdar att det har hänt en del hemska saker genom historien i mångkulturens namn, alltså då de olika kulturerna/etniciteterna börjat ta kål på varandra av olika skäl som saknar betydelse. Kanske efter att en tidigare stabil politisk situation bytts mot en mindre stabil politisk situation. Kanske en ledare som har hejat mer på en etnicitet än en annan och fått det att börja knaka i fogarna. Detta hände t.ex i forna Jugoslavien vid Titos fall följt av bland andra Slobodan Milošević.
Man kan läsa att Sverige har andra förutsättningar än t.ex. forna Jugoslavien eller Somalia. Sverige har ett stabilt politiskt system. Motfrågan är: Hur garanterar Sverige ett stabilt politiskt system under kommande 100 år? Vad är det som säger att inget kan förändras här? I kärnkraftssammanhang säger man ofta: ”Vi kan aldrig förutsäga allt som kan hända. Se på Fukushima. Vem tänkte på en Tsunami?”. Med vetskapen om hur farlig kärnkraften är kan man få till stånd en debatt och diskutera, problematisera och förbättra.
Kanske är allt detta bara trams. Men visst saknas rubriker i gammelmedia i stil med ”Anledningen att mångkulturen denna gången inte kommer fallera är…”. Trots allt finns ju en del ”små tecken” på att även i Europa idag härsknar grupper till och blir upprörda på andra grupper.
På Migrationsinfo.se, en sida som förespråkar mångkultur, har någon förnuftig människa ställt frågan förut. Ett seriöst (aningens vinklat) svar som inte helt tar bort oron. Här tittar man på Sverige idag och bedömer utifrån det att spänningar mellan folkgrupper inte kan uppstå den här gången. Men tänk om något oväntat uppstår… Här finns ju inte federationer av folkgrupper utan insprängda enklaver av grupper som uppmuntras att behålla sin kultur och därmed också behålla eventuella spänningar och säkerställa framtida spänningar mellan grupperna. Vad händer när enklaverna har 10-dubblats i storlek? Vad händer när en enklav upplever ett hot från en annan enklav. Må så vara ett fiktivt hot eller upplevd kränkning.
Historiskt har mångkulturen dödat fler än kärnkraften. Kärnkraften behandlas som om det finns potentiella faror och debatteras, utvärderas, problematiseras och förbättras. Frågor som rör mångkulturen sopas under mattan. Är det ansvarsfullt?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
