lördag 23 oktober 2010

Sverige är i kris

KRÖNIKA Sverige befinner sig för dagen i någon sorts chockstillstånd, eller kanske till och med kris. Balkan-zigenare helt utan asylskäl och chans till uppehållstillstånd väller in över gränserna, och ansvariga politiker står med gapande munnar och ser på. Migrationsverket skickar ut desperata böner om att fler kommuner i bostadsbristens Sverige skall öppna sina dörrar för dessa asylturister som med ekonomiska anledningar som enda skäl  ”flyr” från Balkan-halvön.

Samtidigt står samvetslösa ägare till stugbyar, campingplatser, fallfärdiga hotell och motell mm mm med snålvattnet rinnande ur mungiporna och girigheten som lysande fyrbåk i i ögonen och lismar fram ”vi ställer upp, man måste ju vara solidarisk” för att sedan skratta sig halvt fördärvade på vägen till banken. Och ansvariga politiker står där med gapande munnar och ser på…

Ett av de många exempel på hur skrupelfria, ekonomiska brottslingar skor sig på den svenska idiotpolitiken är Royal swiss Hotel i Njutånger utanför Hudiksvall. Varje månad betalar Migrationsverket 250 000 kronor i hyra för hela hotellanläggningen, den som tidigare kallades Njutångersgården.

Enligt tidningen Hela Hälsingland hamnar pengarna mycket nära Johan Stendahl. För några år sedan listades han som en av Sveriges rikaste personer. Han har numera gått i personlig konkurs, och har skulder som uppgår till nära 31 miljoner kronor. När Migrationsverket sökte lediga platser för att ge asylsökande personer tak över huvudet vände sig Johan Stendahl till Migrationsverket som företrädare för Toboholms fastigheter AB.

Men där tog det stopp då Stendahls tvivelaktige renommé uppdagades. Ett annat bolag fick istället ta hand om avtalet med Migrationsverket, ett bolag som drivs av samma personer som finns bakom bolag som Migrationsverket inte skulle teckna avtal med. Svenska skattepengar rakt ner i fickan på ekonomiska brottslingar för att Migrationsverket är tvungna att omsätta en idiotpolitik i praktisk handling. Och ansvariga politiker står där med gapande munnar och ser på…

Om det är någon som tror detta är ett enstaka isolerat exempel, grattis, du får nog besök av jultomten i år.

Samtidigt springer det omkring en eller mer sannolikt flera personer och skjuter människor med invandrarbakgrund i Malmö. Svensk slaskmedia har i detta ärende slagit någon sorts ”all time low”-rekord i infantil, förolämpande mobbningsjournalistik som sannolikt saknar motstycke i den civiliserade världen. Den ena kretinen efter den andra i ledarspalter och krönikor skyller direkt eller indirekt skjutningarna på Sverigedemokraterna.

Sådana som Per Svensson (som sågades jäms med fotknölarna i en debatt med SD:s Erik Almqvist), Ossi Carp (som intervjuat den tendentiöse dilettanten Gellert Tamas) och många, många fler vältrar sig vällustigt i möjligheten att det skulle röra sig om en svensk gärningsman med invandringskritiska åsikter, helst en Sverigedemokrat, och skiter sedan samfällt i att detta endast är en av polisens teorier man arbetar efter. Skulle det nu visa sig att så är fallet har vi att vänta en kollektiv orgasm bland den svenskatande delen av journalistkåren som säkert ger ett kraftigt utslag på Richterskalan.

Men man ger högaktningsfullt fasiken i att delge sina läsare fakta. Så låt oss titta på vad vi hittills har att förhålla oss till.

Malmö är Sveriges mest segregerade stad. Här bor många invandrare, och alla utom 15 av de skottlossningar som rapporterats sedan oktober 2009 är resultatet av grov invandrarbrottslighet där man försöker utkräva hämnd för inbillade eller sanna oförrätter. Det kan röra sig om kanske 50-60 skjutningar sammanlagt, och av dem så är enligt polisen 15 ”oförklarliga” så till vida att de inte kan kopplas till den grova invandrarrelaterade gängbrottsligheten. Detta motiverar man med att offren inte tidigare ”är kända av polisen”, ett klent argument då man mycket väl kan ha en brottslig levnadsbild utan att polis känner till det.

Av dessa femtontal ”oförklarliga” skjutningar har fem stycken begåtts med samma vapen. Alltså fem, inte femton. Bland offren för dessa fem skjutningar finns Trez West Persson, en svensk kvinna som vid tillfället befann sig tillsammans med den grova brottslingen Xhafer Dani. OK, fem skjutningar kan bindas till samma vapen, ett dödsoffer, som var svensk. De senaste skjutningarna som slaskmedia vill pådyvla denna fiktiva ”laserman” och skriver krigstidsrubriker om drabbade först två invandrarkvinnor då en okänd sköt in i lägenheten där de befann sig.

Men nämner man att den ena kvinnan, lägenhetsinnehavaren, är tillsammmans med en grovt kriminell utlänning? Nej. Den andra skjutningen är om möjligt ännu mer tveksam. Där uppger en man att han hört ”ett svischande ljud” när han var ute och cyklade. Inga spår har hittats, mannen är inte på något sätt skadad, men slaskmedia gör återigen krigstidsrubriker av det hela. Talar nu detta för att en ny ”laserman” skulle gå lös? Knappast, förutom i svensk slaskmedia där man desperat griper efter alla halmstrån som finns för att misskreditera Sverigedemokraterna och ge dem skulden för ”det kalla Sverige” som någon medial floskelspruta fick ur sig.

Nu tänker jag sticka ut hakan. Fega pojkar får aldrig kyssa några vackra flicker, och jag är långt ifrån feg. Jag hävdar nämligen att det inte existerar någon ny ”laserman” alls, förutom i den febriga hjärnan hos svenska slaskjournalister som onanerar sig vindögda inför tanken på att det skulle vara en svensk gärningsman. Om polisen mot all förmodan skulle få tag på gärningsmännen, för jag är likaså övertygad om att det är fler än en, och det visar sig att det skulle vara svenskar så får jag äta upp mina ord. Då lovar jag att promenera naken från Sergels Torg till Humlegården i Stockholm, mitt i värsta rusningstrafik. Det är ett löfte!

Någon skrev alltså att Sverige har blivit kallt. Man kan ju undra när den kylan i så fall satte in. Enligt slaskmedia så kan det ju inte ha varit när svenskar började rånas, misshandlas, mördas och våldtas av invandrade brottslingar, för någon kampanj i pressen om detta har vi ju inte sett. Det kan heller inte ha varit när sverigedemokratiska företrädare och sympatisörer började misshandlas och hotas av den våldsfascistiska stenkastarvänstern endast på grund av sina politiska sympatier, för inte heller om det har vi läst någonting som kommer ens i närheten av den massiva skitkastarkampanj som Sverigedemokraterna nu utsätts för.

Beskyllningarna är än mer anmärkningsvärda i beaktande av att de enbart baseras på spekulationer som är helt gripna ur luften. Även om offren, som i samtliga fall utom ett är av utländsk härkomst, inte är kända av polisen sedan tidigare för svårare brott så är det ändå troligare att det även denna gång, som så många gånger förr i Malmö, går att hitta gärningsmännen i den icke-svenska delen av befolkningen.

Det hade med stor säkerhet varit konstituerat förtal om enskilda individer hade utpekats på samma sätt som Sverigedemokraterna nu blir, men en organisation eller ett politiskt parti kan man med gällande lagstiftning säga i princip vad som helst om utan att begå lagbrott. Hur alla dessa artiklar lever upp till de pressetiska reglerna kan dock ifrågasättas, men dessa regler är ändå i huvudsak bara kosmetika.

Gustaf Janson

PrintFriendly Share




Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt