ISLAM Förbundsordföranden för Ung vänster, Ida Gabrielsson, manifesterar sin solidaritet med den omtalade muslimska kvinnan i Tomelilla genom att böra slöja för en dag. I en debattartikel på Newsmill skriver hon om tilltaget.
Gabrielsson talade på måndagen på Folk och försvars rikskonferens i Sälen på ämnet ”Sverige i säkerhetspolitisk förändring”, som hon säger sig vilja ta sig an genom en ingång som jag tycker saknas i den allmänna debatten i Sverige, men också här på rikskonferensen.
Den 9 januari skriver tidningen Sydsvenskan om Malyum Salah Hasha. Hon är en somalisk kvinna i min ålder som bor och lever i skånska Tomelilla. På vägen till dotterns dagis, blir hon först trakasserad. Ungdomar skriker åt henne, säger att hon är en neger som ska ta av sig sin gardin. Hon börjar gå omvägar. Men ungdomarna letar upp henne och övergår till att kasta sten på henne och hennes sexåriga dotter. Det sker upprepade gånger. Hon blir rädd. De fortsätter skrika att hon ska ta av slöjan.
Det här är bara ett exempel på det nya säkerhetsläget i Sverige, det finns många fler liknande historier.
Gabrielsson tar upp flera fall där muslimer sägs ha blivit attackerade.
Samma kväll som sprängningen på Drottninggatan skedde får representanter för muslimska organisationer ”stå till svars” i nyhetssändningarna. Jag talade med en som fick vara med, som jag känner, innan jag åkte till rikskonferensen. Och han sa någonting väldigt viktigt: ”Varför fick inte vi muslimer vara offer i Sverige den dagen? Det kunde ju lika gärna varit jag som gick förbi på Drottninggatan.”
Hon hänvisar även till en undersökning från 2008 där man frågat 250 praktiserande muslimer om trakasseriet och hot, som visar att nio av tio utsatts för trakasserier på offentlig plats av okända personer och i samtliga fall skulle det röra sig om kvinnor med slöja. Flera undersökningar visar samma mönster.
Exakt hur dessa påstådda trakasserier ska ha sett ut framgår inte. Att människor från Mellanöstern har en benägenhet att vara mer lättkränkta än andra är dock ingen nyhet.
Alla är förlorare i ett Sverige där rädslan får slå rot. Men några får betala ett högre pris än andra. Det är den växanda rasismen och islamofobin som riktar udden mot alla människor med utländsk härkomst som vi borde fokusera mer på när vi diskuterar det nya säkerhetsläget. Inte som förövare utan som offer för ett nytt Sverige där deras trygghet är undanträngd. Jag bär idag samma klädesplagg som fick ungdomarna i Tomelilla att ropa: ”ta av dig din gardin neger”. Det gör inte mig till en ickemänniska som inte behöver skyddas.
PI vill nu se ett lika starkt engagemang för de tusentals svenska kvinnor och män som varje dag offras på mångkulturens heliga altare i form av rån, misshandel, våldtäkter etc.
Malyum fick nog när hennes sexåriga dotter träffades av en sten i ryggen. Hon anmälde, men det avskrevs trots att bevis fanns. När barnen kastar sten på bussar i Tensta där jag bor, heter det extremism, i Malyums fall i Skånska Tomelilla, avskrevs det som pojkstreck.
Lustigt, ”pojkstreck” är annars favoritordet hos en viss kriminolog som ofta syns i medierna då han försöker beskriva orsakerna bakom den flodvåg av brottslighet och andra mindre trevliga aspekter som mångkulturen fört med sig till ett tidigare närmast utopiskt land i norra Europas utkant.
Vill vi på allvar tala om säkerhet och försvar, så måste vi skifta perspektiv och se vilka som idag lever under hot. Vilka är annars folket vi säger oss vilja försvara?
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
