LÄSARBIDRAG Antirasism, antiamerikanism, djurskydd, feminism, HBT(Q)* frågor, miljöengagemang – med mera, med mera, med mera. Ja det finns mycket som är politiskt korrekt i Sverige. Men vad är egentligen mest politiskt korrekt? Finns det några saker som så att säga är mer politiska korrekta än andra? Vad är allra finast? Skulle man rent av kunna säga att det finns en politiskt korrekt skala och hur ser den i så fall ut? För man kan ju fråga sig vad som händer när två politiskt korrekta förhållningssätt ställs emot varandra.
När Wikileaks grundare Julian Assange anklagades för våldtäkt blev det uppenbart att två politiskt korrekta åsikter ställdes emot varandra – antiamerikanismen och feminismen (senare har också den fina antirasismen indirekt dragits in i denna historia, mer om det nedan). Den naturliga första reaktionen hos en politiskt korrekt person är att inte välja alls, dvs att vara en fegis. Ett bra exempel är debattartikeln "Slut upp bakom Wikileaks" i Expressen, undertecknad av inte mindre än 19 (!) PK-personer, som både hyllar Assange och betonar att brottsmisstankarna emot denne är allvarliga. Eller annorlunda formulerat, dom goda undertecknarna är både emot USA:s imperialistiska utrikespolitik och för att hemska mansgrisar som låter bli att använda kondom skall straffas hårt.
Ett annat exempel med några år på nacken; natten till den 29 januari 2006 griper polisen SSU-ordföranden Anna Sjödin för vidare transport till fyllecell. Stupfull hade Anna Sjödin hamnat i slagsmål med ordningsvakten Babak Jamei på krogen Crazy Horse. Om historien stannat vid detta hade kanske Anna Sjödin klarat sig, att vara full och slåss är nämligen inte särskilt politiskt inkorrekt i Sverige. Men det skulle visa sig vara värre ändå, mycket värre… Babak Jamei påstod också att Anna Sjödin kallat honom för "svartskalle". Inträngd i ett hörn går Anna Sjödin till desperat motangrepp. Hon hävdar att hon inte alls kallat Jamei för svartskalle, däremot att Jamei sagt nedlåtande saker om henne som kvinna. Tingsrätten sätter dock ingen tilltro till Sjödins uppgifter och dömer henne för förolämpning då det anses bevisat att hon kallat Jamei för svartskalle. En sak kan man således vara säker på, antirasismen står högre än feminismen på PK-skalan, en läxa som svenska feminister lärt sig.
Alla är dock inte lika fega angående Wikileaks som Expressen-debattörerna. Göran Rosenberg är en typisk svensk PK journalist som har skrivit hur många anti-USA artiklar som helst. Döm av min förvåning när jag ser denne i en morgonsoffa gå till storms emot Wikileaks. Uppenbarligen har Göran Rosenberg dragit slutsatsen att här kommer det inte att gå att vara neutral i det långa loppet, och hans bedömning är att feminismen står högre på PK skalan än antiamerikanismen. Superhjälten Michael Moore, som Göran Rosenberg annars säkert sympatiserar med i 99,99% av alla politiska diskussioner, drar däremot en diametralt annan slutsats. Michael Moore är t.o.m. så upprörd över Sveriges behandling av Julian Assange att han skriver ett öppet brev till Sveriges regering.
Poängen i Moores brev är att Sverige och USA konspirerar mot Wikileaks, samt att Sverige i stället för att ägna sig åt dessa slags hemska konspirationer borde ta tag i den fruktansvärda svenska våldtäktsstatistiken. Personligen tror jag Michael Moore är ute och cyklar. Den svenska feminismen är en mer sannolik förklaring till brottsanmälningarna mot Assange än att det är en konspiration mellan dom svenska och amerikanska regeringarna. Michael Moore redogör i detalj för statistiken över våldtäkter; att Sverige har flest våldtäkter i Europa och att våldtäkterna har fyrdubblats dom senaste 20 åren samtidigt som antalet fällande domar minskat.
Ur ett svenskt perspektiv kommer förmodligen Rosenberg att hamna på "rätt" PK-sida och superhjälten Moore på "fel". Moores brev bevisar snarare hur lite han vet om den svenska PK-skalan. Moore fattar inte vilken tunn is han är ute på, att han kan hamna i knät på sådana som SD och PI. Det gör däremot dom svenska feministerna, dom förstår intuitivt hur livsfarlig denna statistik är. Eftersom antirasismen är finare än feminismen enligt PK- skalan säger svenska feminister så här; "statistiken visar anmälda våldtäkter, det är inte fler våldtäkter nu än förut utan kvinnor är mer benägna att anmäla nu jämfört med tidigare, förresten begås dom flesta våldtäkter av svenska män i hemmet". Alltså – svenska feminister försöker förklara bort denna statistik.
I sitt brev till Sveriges regering ironiserar Michael Moore över våldtäktsanklagelserna emot Assange. Uppenbarligen tycker Moore att "#prataomdet"-situationer mellan några som känner varandra, typ Assange och hans svenska kvinnor, är mycket lindrigare än en överfallsvåldtäkt i en park nattetid. Men där går han också bet! Enligt svenska feminister är dessa två situationer helt jämförbara, detta eftersom båda beror på dom könsdiskriminerande strukturerna i samhället. Som Gudrun Schyman i sitt berömda tal beskrev "kvinnoförtrycket" i Sverige; "det är samma norm, samma struktur, samma mönster, som upprepas så väl i talibanernas Afghanistan som här i Sverige". Med andra ord, hade bara Nancy Tavsan överlevt skulle hon vara på precis samma nivå som Assanges kvinnor avseende kränkning.
Summa summarum har jag kunnat härleda att antirasismen är finare än feminismen som i sin tur är finare än antiamerikanismen. För den som önskar en fullständig redogörelse för hur PK-skalan ser ut får jag hänvisa till Jan Helin.
Dag K
* Ibland är det politiskt korrekt att säga HBT, ibland HBTQ. Varför Queer (Q) bara får vara med ibland har jag ännu inte kunnat lista ut.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
