LÄSARBIDRAG Oisin Cantwell är skribent på Aftonbladet och hans tes i lördagens tidning är att muslimer inte skall behöva ta avstånd från terrordåd som sker i islams namn och att terrorn endast blir religiös när det gäller just muslimska förövare. Genom en intervju utanför en moské i Stockholm med Bouroucha Moussa – som är algerisk muslim – söker Cantwell stöd för sin åsikt.
Moussa frågar sig varför han som muslim skall avkrävas ett avståndstagande från självmords-bombaren och anför en rad exempel på icke islamistiska terrordåd där skuldbeläggningen inte skett på sätt som Moussa uppfattar sker när det är fråga om terror i Allahs namn. Nu är det väl så att man får skilja på att skuldbelägga och att intervjua en enskild muslim.
Det är väl Cantwell får man tro som sökt upp Moussa och det är ju inte helt onaturligt att journalister låter muslimer få komma till tals vid ett dåd som just utförts i islams namn. Likaväl som media jagar fram islamologer ur universitetens skrymslen och vrår så vill man naturligtvis lyssna på vad en moskébesökare kan ha för åsikter i frågan.
Moussa säger bland annat att när IRA bombade på Nordirland förekom det aldrig rubriker att det var fråga om ett "katolskt" attentat. När representanter för Baader-Meinhof ligan angrep den västtyska ambassaden i Stockholm 1975 skyllde vi inte på "tyskarna" enligt Moussa. Bouroucha Moussa framför också tesen att västvärlden efter kommunismens kollaps behövde en ny fiende och det blev enligt honom muslimerna.
Cantwell avslutar sin artikelintervju med en förhoppning, nämligen att; "Om det finns någonting positivt med det misslyckade attentatet i Stockholm så är det möjligen att majoritetssamhället kanske blir mer intresserat av att försöka förstå vad Islam står för".
Något först om Baader- Meinhof. Ligan var en del av en bredare marxist-leninistisk och maoistisk rörelse som sedan deras kommunistiska föredömen fallerat istället angrep den egna staten, Västtyskland och dess regering. Rörelsen emanerade från den socialistiska studentunionen (SDS) vid Berlins fria universitet och dess ledare Rudi Dutschke. I efterhand konstaterades att rörelsen finansierades av Östtyskland och Sovjetunionen.
Man var uttalat motståndare till demokrati och brydde sig inte så mycket om nazismens judeutrotning eller det rasistiska inslaget i nazismens ideologi. Man kritiserade i stället Västtyskland för dess kapitalism och beroende av USA som enligt rörelsen hjälpte Tyskland att begrava sin skuld genom att överösa landet med välstånd! Man utvecklades till en antivästlig rörelse i Europa som var mer bisarr än något liknande vid denna tid.
När Dutschke besökte Prag under Pragvåren 1968 chockerade han sina åhörare genom att påstå att det var demokratin som var rörelsens största fiende! Detta var ju absurt med tanke på att det var just demokrati som tjeckerna mer än något annat längtade efter. Istället blev landet strax därefter ockuperat och fick ännu en gång känna på den sovjetiska järnnäven.
Andreas Baader och Ulrike Meinhof annonserande att de bildat den Röda arméfraktionen (RAF) och att organisationens syfte var att störta den Tyska förbundsrepubliken med våld. Genom organiserat våld under 70-talet lyckades man döda ett 30-tal personer varav de flesta var politiker, militärer, poliser och affärsmän. Ett hundratal personer skadades till följd av deras dåd.
I sitt hat mot väst, USA och demokratin hade rörelsen tydliga beröringspunkter med radikal islamism.
Västtyskarna hade vid tillfället för ambassadattentatet (1975) återfått sin demokrati och rest sig ur krigets och nazismens våndor och längtade nu efter att ha sonat sin skuld att åter bli upptagna i kretsen av västliga demokratier. Att vi därför vid tillfället för ambassadattentatet skulle ha skyllt attentatet på "tyskarna" i gemen framstår som helt absurt och är ett mycket dåligt argument i diskussionen om våld i islams namn.
Nu till Moussas argument att väst behövde en ny fiende sedan Sovjetsystemet kollapsat och att det blev islam. Här tycker jag att Moussas helt har vänt på logiken. För det första; islams hat mot judar och USA är välomvittnat och av gammalt datum och härvidlag har väl inget nytt egentligen skett? Likaså har ju vänstern och USA alltid varit som eld och vatten. Inget nytt här heller. Det var väl snarare så att när Sovjetsystemet med dess kolonier i Europa försvann som en sprucken såpbubbla så behövde vänstern ett eller flera nya "projekt".
Ett av dessa blev miljörörelsen och ett annat blev en mer markerad omfamning av islam. Detta är märkligt så till vida att vänstern alltid varit antireligiös medan islam är en religiös ideologi eller en på religionen grundad statsrättslig teori. Guds lag gäller vilket som bekant aldrig varit en bärande idé hos marxister, leninister, stalinister, maoister eller vänstersinnade liberaler. Istället blev det att ta till den gamla devisen att min fiendes fiende är min vän. På så vis uppstod den ytterst oheliga alliansen mellan vänstern och Islam.
Nu till IRA och konflikterna på Irland. Konflikten har djupa rötter tillbaka till den tid då Englands kung hette Henrik VIII och bröt med påven i Rom. Irland som land har historiskt en stor katolsk majoritet. De norra provinserna har dock en protestantisk majoritet som stammar från skotska presbyterianer som en gång i tiden flydde från sitt land undan katolskt förtryck. Denna del av Irland har och är ytterst lojal mot Storbritannien och ville inte falla under en katolsk regim medan katolikerna ansåg att dessa nordliga provinser skulle inkorporeras i ett integrerat Irland.
Katolikerna i de nordliga provinserna kände sig naturligtvis obekväma och diskriminerade av protestanterna. IRA:s syfte var klart uttalat, nämligen att göra Nordirland ostyrbart och tvinga fram en förening med det övriga katolskdominerade Irland. Det var ett frontalangrepp på de brittiska institutionerna genom våldsanvändning. Genom att IRA så tydligt deklarerade sitt revolutionära mål och angrep politiska mål – bland andra Mountbatten och Thatcher – betraktades organisationen, liksom ETA i Spanien, som en terrororganisation och deras dåd måste då knytas till organisationen och inte till katolikerna i allmänhet.
Ironiskt nog var det baskiska ETA mer katolskt än själva Spanien – den katolska kyrkans äldsta dotter – men det handlade inte om religion utan om en önskan att bli en självständig stat. Ingen sansad bedömare skulle kalla ETA:s terrordåd för "katolska"! Det finns heller inget i den katolska delen av kristendomen som förespråkar att man skall mörda andra kristna och inte heller några andra för den delen. Därför blir Moussas exempel ytterst haltande.
För att skapa större trovärdighet för sina teser hänvisar Cantwell till Moussas erfarenheter av terror i Algeriet och att två av Moussas syskonbarn enligt uppgift dödats i attentat.
Ja, Algeriets frigörelse från kolonialmakten Frankrike var fylld av terror och blod. Algeriet hade varit franskt sedan 1830, var en integrerad del av Frankrike i form av tre franska "département". Endast européerna hade fullständiga medborgerliga rättigheter. När fransmännen i Algeriet började ana att Frankrike skulle ge vika för de nationella frihetskraven blev de desperata. Uppror slogs saklöst ned och pensionerade franska högergeneraler bildade den underjordiska organisationen OAS (Organisation de l`Armé Secrète) vars medlemmar avsåg att försvara sin rätt i Algeriet med alla medel. Organisationen slagord var: Algeriet är franskt och skall så förbli ("L`Algerie est francaise et le restera").
Det gick så långt att det talades om en statskupp från höger i Frankrike och det organiserades attentatsförsök mot bland andra president de Gaulle som inspirerade till Frederick Forsyths roman Schakalen (The Day of the Jackal").
Frankrikes folk, liksom de Gaulle, insåg dock att Algeriet måste få bli fritt och många kan erinra sig de Gaulles klassiska – medvetet obskyra – ord till algerierna, "je vous ai compris", jag har förstått er! Befrielseorganisationen FLN (Front de Libération Nationale) var dock ytterst dogmatisk och de flesta européer tvingades efter frigörelsen i exil, framför allt till Frankrike. Många sefardiska judar flydde till Israel men även till Frankrike som i ett slag fick Europas största judiska befolkning.
Även araber flydde undan FLN:s förtryck. Det finns inget försvar för Frankrike som kolonialmakt då man misskötte sig å det grövsta, inte endast i Algeriet utan även, och inte minst, i Indokina. Med sin försåtliga utpressardiplomati lyckades man också få in USA i Vietnamkriget som från början endast var Frankrikes, inte USA:s, krig. Att USA:s ledare senare och under en följd av år betedde sig som idioter är en annan historia.
FLN omvandlade inledningsvis Algeriet till en enpartistat. Successivt introducerades politiska val, först på lokal och sedan på nationell nivå. Militären har dock under hela resans gång funnits i kulisserna och när det fanns en stor möjlighet att de på Islam vilande partierna skulle kunna få en majoritet grep militären in och inbördeskrig bröt ut. En utbrytargrupp från FIS (Front Islamique du Salut) som kallade sig den Väpnade Islamiska Gruppen (Group Islamique Armé) eller GIA organiserade mordpatruller som inriktade sig mot intellektuella och utlänningar.
Misstänkta västsympatisörer angreps liksom algeriska kvinnor som vägrade att bära hijab. Bombattentat riktade sig mot infrastruktur och skolor utsattes för mordbränder. Inför parlamentsvalen 1997 förbjöds alla partier med islam som plattform. Terrorn har fortsatt och flyttats ut på landsbygden och där bestialiska massakrer utförts av just väpnade islamistiska GIA-anhängare som bland annat gjort sig kända för att skära halsen av sina offer.
Anledningen till denna långa utvikning om Algeriet är att dels visa på komplexiteten i de flesta konflikter men framför allt att visa att ett genomgående drag tycks vara att när radikala (eller kanske snarare konservativa) muslimska organisationer erhåller politiskt inflytande så upphör det vi kallar demokrati, mänskliga rättigheter, personlig frihet, respekten för kvinnor med mera. Den franska kolonialmakten var usel men ingen kan väl hävda att det i några avseenden blivit bättre i Algeriet sedan självständigheten för snart 50 år sedan eller 1962? Och i den terror som förekommit och förekommer i landet och i den oreda som skapats har islamister varit i högsta grad instrumentella.
Till sist, något om Cantwells förhoppning att terrorbombningen i Stockholm skall mana till bättre kunskaper om islam. Kunskaper är alltid bra att ha och dessutom som bekant lätta att bära. Nu tror jag dock i motsats till Cantwell att om de svenska politikerna, massmedias folk och folk i allmänhet skulle besvära sig med att försöka lära sig att förstå islam – något som starkt kan betvivlas – så skulle eventuellt insikten om islamismens farlighet för den fria världen, demokratin och jämlikheten slå ned som en bomb och skapa panik.
Eftersom svenska politiker och politiskt korrekta debattörer inte alls förefaller vara intresserade av religion, vare sig kristendom, islam eller någon annan tro så kan vi nog tyvärr inte vänta oss någon sådan höjd kunskapsnivå via vuxenutbildning, lika lite som vi kan förvänta oss någon allmän förbättring i det svenska högstadiet eller gymnasiet. Eller hade kanske Cantwell tänkt sig att obligatorisk undervisning i islam skulle införas i grundskolan. Detta skulle eventuellt Skolverkets politiskt korrekta "experter" uppskatta som en motvikt till den i deras ögon förhatliga kristendomsundervisningen?
Det man inte är intresserad av är det också svårt att diskutera. Därför vill inte riksdagsmajoriteten ha en öppen debatt om islamistiskt våld. De vågar inte och kan inte ta en sådan diskussion! Kanske borde Cantwell själv gå i bräschen för den önskade bildningsvågen och börja ta privat-lektioner för islamologen professor Hjärpe?
Olof G.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
