BOMBDEBATTEN Den debatt som förts och de ledare och krönikor som skrivits i gammelmedia efter den muslimske terroristens sprängattentat i Stockholms centrum har generellt sett varit djupt deprimerande att läsa. På det ena eller det andra sättet har en överväldigande majoritet av dessa alsters upphovsmän dragit slutsatsen att det hela är en reaktion på svenskarnas “rasism” och därmed implicerat att vi får skylla oss själva för att vi är så extremt exkluderande mot de stackars förtryckta muslimerna.
Svenska journalister helt utan någon som helst koll, det vill säga utbildning eller bildning i ämnet, har agerat ämnesexperter inom alla tänkbara områden som kan kopplas till det muslimska terrorattentatet och resultatet är nedslående. Därför är det med en viss, dock återhållsam, förtjusning jag tar del av en ledarartikel (ej signerad) från Dagens Nyheter igår.
Visserligen ser man sig nödd och tvungen att komma med ytterligare en infantil och på inget sätt vetenskapligt underbyggd lösning på hur man på bästa sätt skall integrera de ointegrerbara och “avradikalisera” de radikala:
Bästa sättet att motverka radikalisering bland muslimer är sannolikt att bemöta dem värdigt, respektera deras religion, ge dem arbete och bekämpa boende- och skolsegregering.
Respektera deras religion? De menar den där våldsideologin nödtorftigt förklädd till religion man använder för att ständigt kräva positiv särbehandling på olika samhällsnivåer, ett missbruk av religionsfriheten som saknar motstycke. Ge dem arbete? Hur kan man försöka ge bort något till någon som inte vare sig vill eller behöver ha det? Och vem anställer människor som inte talar landets språk och i förekommande fall inte ens kan läsa och skriva på sitt eget?
Bekämpa boende- och skolsegregering? De sakerna hänger naturligtvis ihop, och då ber jag att få påminna om att svensk EBO-lagstiftning ger invandrarna rätt att bosätta sig var de vill. Ingen tvingar dem att klumpa ihop sig i snabbt förslummade miljonprogramsområden, även om bostadsbristen på sina håll naturligtvis är ett problem. Men det är ju det för svenskar också…
Vad som är positivt med artikeln är dock att man tar upp det som jag och många med mig tjatat om så många gånger tidigare, nämligen ansvaret för det man kallar det “muslimska civilsamhället” att aktivt delta i integrationsarbetet. Här menar man att muslimska ledare, vilket då sannolikt avser imamer, skall kunna vara en stark påverkanskraft för att förbättra situationen.
Där delar jag inte ledarartikelns åsikt. Imamer är inte, har aldrig varit och kommer heller aldrig att bli en del av lösningen, de är en del av problemet. Man ger själv ett bra exempel på det när man tar upp faktumet att det för fem år sedan upptäcktes att det i Stockholms moské såldes kassettband med uppmaningar att döda judar. Detta hade naturligtvis aldrig kunnat ske utan imamernas medgivande, tysta eller ej.
Man beskriver också hur man i tisdagens TV-program Debatt på ett tydligt sätt kunde se att förnekelsen av de problem med muslimer i Sverige som de facto är omfattande inom stora delar av den muslimska världen förnekas.
Tisdagens sändning av SVT:s "Debatt" visade var problemet ligger. Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, Mohammed Amin Kharraki, ordförande i Sveriges unga muslimer och en icke namngiven imam från moskén i Stockholm sa sig inte ha stött på några extrema strömningar. Det hade däremot miljöpartisten Daniel Arrospide Alata som låtit skägget växa och uttryckt vilsna tankar om islam i just Stockholms moské. Efter ett halvår mötte han en militant jihadist som ville introducera honom för några andra.
Man avslutar artikeln med en kort analys som jag delvis kan instämma i.
Säpo har alldeles rätt i att det muslimska samhället kan vara en stor del av lösningen på radikaliseringsproblemet. Men det förutsätter att de muslimska företrädarna erkänner det. Så länge de extrema strömningar som bevisligen finns avfärdas eller bagatelliseras av imamer och personer som Helena Benaouda och Mohammed Amin Kharraki är de snarare en del av problemet.
Så, antingen ser man till att aktivt delta i lösningen på den omfattande problematiken som finns, eller så förnekar man dess existens och är därmed själv en del av problemet.
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
