Foto: Hitta.se
UPPSALA Ett studenthem i Uppsala har förvandlats till en sanitär olägenhet sedan inflödet av städhandikappade studenter från framför allt Pakistan importerat såväl vägglöss som en allmänt nonchalant attityd gentemot de andra boende genom sin ovilja att ta reda efter sig.
I Uppsala ligger ett studentboende på Döbelnsgatan med 323 rum i två huskroppar. Våren 2009 tog kommunala Uppsalahem över och till sommaren ska större delen av fastigheten rivas. I den större huskroppen finns cirka 200 rum i korridorer om 20. Sedan kursstarten 2009 förekommer det att fler än en person bor i rummen på tio kvadrat.
Stig Tapper, förvaltare på Uppsalahem, säger att de upptäckt att reglerna inte efterlevs i samband med en väldigt stor tillströmning av studenter förra hösten och i synnerhet denna höst. Anledningen tror han är svårigheten med att hitta bostad i Uppsala och därför bor man flera på rummen.
Brandsäkerhetsskäl är det främsta skälet till att det inte är tillåtet att bo fler än en person per rum men även praktiska problem uppstår då uppemot 40 personer ska dela på kök, toaletter och duschar anpassade för 20. De boende berättar om att både tre och fyra personer i vissa rum.
– Det är en ganska stor del av husen som består av gemensamhetsutrymmen som dagrum, korridorer och kök. Kylar och frysar blir överfulla och det försvinner mat. Spisarna går varma, när någon är klar med matlagningen tar någon annan vid. Dessutom vet många inte hur man använder en spis och det händer att vi får byta ut spisar som bränt sönder.
En hyresgäst är Mei som kommer från Kina och har bott på studenthemmet sedan hösten 2009.
– Det bor betydligt fler personer i korridoren än det finns rum, men det har blivit bättre den senaste månaden. Tidigare kunde man gå förbi vissa rum, och eftersom dörrarna inte var stängda kunde man se att det var fullt av folk därinne. Det är det stora problemet – att det bor för många här.
Det är dock inte bara köerna till kök och toalett som orsakar problem utan även smuts och ohyra vilket gjort att Anticimex blivit regelbundna gäster i huset. Tidigare var det de boendes eget ansvar att stå för städningen för de gemensamma utrymmena men då det missköttes tog Uppsalahem över och ökade en och en halv städtjänst till fyra heltidsanställda lokalvårdare.
– Vi har haft obehag med vägglöss under lång tid, men det ser ut som att vi lyckats få bukt med problemet även om Anticimex fått göra återbesök i några av rummen. Sammanlagt har vi lagt 600 000 kronor på saneringen de senaste två månaderna. Alternativet hade varit att stänga ner – det var så många som hade problem med vägglöss, säger Stig Tapper.
2009 försökte man bekämpa vägglössen med traditionell sanering men då detta inte gav önskad effekt kom Uppsalahem överens med Anticimex om att pröva en ny metod, kiselsanering. Situationen var så pass illa att det hunnit gå alldeles för långt för att vanlig sanering skulle få någon effekt.
Vägglöss bosätter sig i framför allt håligheter i trä, till exempel bakom golvlister och i sängstommar, och är svåra att komma åt. Vid de vanliga saneringarna ställdes möblerna ut i korridorerna varpå man fick enorma problem då lössen helt tog över.
Tapper berättar att det blev en härd och vägglössen blev nästan fler i gemensamhetsutrymmena än inne på rummen. De blev tvungna att ta till krafttag för att få bukt med problemen och satsade på en helsanering av fastigheten. Han påpekar att vägglöss inte finns i normala fall i Sverige men ökar i takt med resandet – eller som i detta fall, ett inflöde av studenter från länder långt bort (PI:s anm.).
Han vill gärna se införandet av någon form av utbildning där de boende lär sig hur man håller rent omkring sig.
– Det har inte varit någon bra skötsel av korridorerna sedan vi tog över, men det har blivit värre ju fler som kommit hit från andra länder. Många klarar inte av städningen helt enkelt, de vet inte hur man använder en dammsugare eller en golvmopp. Svenskarna har gett upp och flyttar ut en efter en. Visst finns det svenskar som inte kan städa också – men vi har sett att problemet främst rör dem som kommer utifrån.
Enligt två kvinnliga boende är det övervägande män som bor i huset, och för många kan det vara första gången de förväntas sköta städningen själva.
– I början hade vi ett städschema, men ganska snart slutade det att fungera. Källsorteringen sköttes inte heller och det började lukta väldigt illa i köket. Folk tycker inte att städningen är deras problem, de förväntar sig att någon annan ska sköta den biten, säger Mei.
– Jag tror att folk struntar i städningen delvis för att huset ändå ska rivas – vad spelar det för roll liksom … Men sedan kan det säkert handla om kulturskillnader också, många kommer från länder där det är kvinnorna som städar, säger Anna.
Även med sopsorteringen och miljöstugan ute på gården har det varit problem. Källsorteringen har inte skötts och sopbilen har lämnat miljöstugan utan att ta vara på soporna. I stället har Uppsalahem fått hyra in en egen sopbil för att forsla bort skräpet och genom att hota med höjda hyror har man lyckats stävja problemet.
Nu har det gått så långt att Uppsalahem anlitat en bevakningsfirma som åker ut och kontrollerar trappuppgångar och gemensamhetsutrymmen varje kväll och natt för att se till att regler och lagstiftning efterlevs. Övervakningskameror, attrapper visserligen och numera borttagna, och kortläsare ska hålla obehöriga borta.
Enligt en boende som kontaktat PI rör det sig främst om pakistanska muslimer som missköter boendet. Befolkningen på boendet sägs bestå av en salig röra, bland annat asiater, albaner och italienare. Dock är det pakistanierna som alla klagar på.
Jag har kommit till den uppfattningen att de tyvärr saknar respekt mot oss andra då de hela tiden bryter mot reglerna vi har satt upp i korridoren. Det är ändå högutbildade människor som bor här så våld har vi inte utan det är istället kulturkrockarna som stör i vardagen. Allt från att man öppnar dörren och där står en pakistanier som behöver ta upp en del av korridoren (trångt) för att det är enda stället bönemattan har rätt vinkel. Till deras ockupation av köket där de använder ugn och stekpannor för att göra bröd, varje dag. Just köket är det som stör mig mest då det verkligen är kamp om storaplattan på ugnen (som vi alla ska dela på). Det låter fånigt men efter några månader där du måste kila ut och in från ditt rum till köket för att spana efter en lucka i deras mateschema blir du tokig. Speciellt eftersom de inte har samma kultur som jag där stora plattan används till stora stekpannor. Utan de kan istället koka vatten på stora plattan med den minsta kastrullen etc.
Efter den planerade rivningen planerar man att uppföra lite större lägenheter på 30-40 kvadrat och alla gemensamhetsutrymmen ska bort.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
