LÄSARBIDRAG Den första december träder en ny lag i kraft som möjliggör privata etableringsinsatser för nyanlända med en så kallad etableringslots. Kan nämnas då att Maud Olofsson och Nyamko Sabuni har signerat den propositionen.
Då den allmänna uppfattningen är att jobbcoacherna mestadels har inneburit flum mer än faktisk aktion, så känns detta som ytterligare ett steg för en grovt misslyckad politik. Detta uttalande baserar jag på samtal med bekanta och det jag har läst i tidningar, inte har jag sett någon positiv artikel om jobbcoacherna i dagstidningarna.
Men hursomhelst, vilka krav ställs då för att bli en etableringslots?
Saxat ur arbetsförmedlingens PDF vid namn ”Fakta för lotsar”:
Uppdraget ställer höga krav på lotsens förmåga att flexibelt kunna utforma och anpassa insatser för den nyanlände. Lotsen ska utgå från individens förutsättningar och behov, i samspel med deltagaren. Lotsen bör ha en bred kompetens vad gäller den service och det stöd som samhället kan erbjuda nyanlända och goda kunskaper och kontakter när det gäller arbetsmarknadens krav och möjligheter. En lots bör ha god kompetens att snabbt göra en bedömning av den
nyanländes behov och förmåga att effektivisera insatserna under tiden för etableringsplanens genomförande. Det är en fördel om lotsen har flerspråkig personal. Lotsar behöver inte ha kompetens att ta emot alla grupper av nyanlända. Specialiserade lotsar inom olika branscher, för olika målgrupper och lotsar med geografisk begränsning kan vara en fördel för att individualisera verksamheten.
Antalet skall-krav är ett och det är att lotsen ska utgå från individens förutsättningar och behov i samspel med deltagaren. Resten är bara ”bör”. Om jag tolkar denna kravspec så betyder det att man kan göra vad man vill. Inga krav som att ordna arbete inom en tidsram, inga krav om att skicka ett visst antal CV:s per månad, inga krav om språklära, inga krav om allt fundamentalt som en analfabetisk flykting kan tänka sig behöva få hjälp med, typ lotsning till alfabetiseringskurser, samt krav på psykologin då det kan röra sig om flyktingar från krigsdrabbade områden och alla dessa ensamkommande barn vi alltid får höra om från Migrationsverket. Och självklart är det inget krav på att lotsen ska prata svenska, eller ens vara svensk medborgare.
Apropå alfabetiseringskurser – enligt statistik från NVL Nordiskt Nätverk för Vuxnas Lärande så kan man läsa på sida 18 om språktestkrav i respektive nation. Intressant är att Danmark, Norge och Island har det som krav. Om Sverige skriver dom ”Nej, inga krav på språkkunskaper i svenska finns”.
Vidare till sida 21 där man kan läsa hur många utbildningsår våra SFI-elever har från sitt hemland – 0-3 år 36,5 procent och 4-6 år 29 procent. Alltså är det bekräftat att mer än hälften i princip är relativt outbildade.
Adil
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
