KULTUR Politiskt Inkorrekt har vid några tidigare tillfällen skrivit om författaren Anders Jacobsson och de vedermödor han haft i sina möten med vissa delar av det mångkulturella kaos-samhälle som Sverige förvandlats till. Vi kommer ihåg händelsen när Jacobsson ironiserade över de skäggiga unga män som söker asyl under förespegling att de är ”barn” och fick för detta klä skott i gammelmedia, främst representerat av Expressens mer än lovligt infantila journalist Gunilla Brodrej.
Även Anders Jacobssons kusin Sören Olsson, som tillsammans med Anders skrivit de omåttligt populära böckerna om Sune och Bert, fick en släng av den politiskt korrekta sleven när han på sin Twitterkanal länkade till Politiskt Inkorrekts artikel ”Arabisk utbildning: Hur man fuskar till sig PUT” och beskrev den som ”oerhört intressant”. Ren häxjakt alltså.
Vi skrev också om hur Anders 72-årige sjuke far blev ”kulturberikad” av ett gäng finska zigenare som lurade av den stackars mannen alla hans pengar plus att de även lurade honom att ta lån i sitt namn. Pengarna gick naturligtvis rakt ner i fickorna på de notoriska ”egendomsutjämnarna”.
Nu har Jacobsson presenterat ett nytt bokprojekt, en trilogi om mannen Gad Gustaf Grecke och hans födelse, liv och död. Såvitt PI vet är detta Jacobssons första allvarligt menade försk att skriva även för en vuxen publik, och då vi tycker Anders är en rekordelig man som inte låter sig sorteras in i den normalt så politiskt korrekta fålla där ”kulturpersonligheter” likt lydiga får samstämmigt bräker fram hur förträffligt det mångkulturella kaoset i Sverige är vill vi gärna puffa lite för detta bokprojekt.
Vi låter Ander själv ge en kort beskrivning av tanken bakom trilogin.
Romantrilogin handlar ju om en mans födelse liv och död. Gad Gustaf Grecke. Den tar upp hur man som människa lyckas mobilisera sina egna inre krafter för att överleva svåra händelser i tidiga år. Gad utsätts för ett övergrepp i tolvårsåldern, men istället för att gå under hämnas han gruvligt. Sedan dess känner han en ibland okontrollerad vrede för övergrepp mot barn samt misshandel och skändande av kvinnor. Under hela hans liv kämpar han för barns trygghet.
Böckerna tar upp den omvärld som Gad växer upp och lever som vuxen i. Första boken ”Alla mina andetag bär ditt namn” beskriver sextiotalets Sverige med yrkesdemonstranter, glorifiering av Mao, Lenin och andra kamrater samt sjuttiotalet och tidig åttiotal. Då Gads mor är en berömd socialistisk poet och växer upp i ett revolutionärt kollektiv får han redan under sina tidiga levnadsår stå upp för sin frihet mot antidemokratin.
I bok 2 möter Gad andra former av auktoritära ideologier såsom nazism, islamism och kristen religiös fanatism och han viker aldrig ner sig. Genom de från barndomen färgade händelserna kan han plocka fram en iskyla som både är nödvändig men även skrämmande.
Bok 3 fortsätter i samma spår. Gad Gustaf Grecke är ända till sin död på 2050-talet en kämpe för de mest utsatta. Barnen och de misshandlade och förtryckta kvinnorna, oavsett land eller kultur. Bok 3 beskriver även en del av vår tänkta framtid i Sverige, där Gad gör allt för att bekämpa allt som har med förtryck, ofrihet och antidemokrati att skaffa.
Det politiskt inkorrekta i trilogin består egentligen av att jag som författare skriver precis vad jag vill och tilldelar mina karaktärer vilka egenskaper jag vill utan någon som helst hänsyn till vad eventuella kulturkritiker, den allmänna opinionen, det politiskt korrekta, och vad åsiktsfascisterna anser.
Böckerna är även sprängfyllda med allt som livet består av. Mycket kärlek, relation, hat, sex, otrohet, barn, möjligheter, problem, vrede men framför allt en obändig omtanke om barnen och att man faktiskt kan överleva de mest vidriga fasorna. Och att frihet, frihet från förtryck är varje människas rättighet och kanske även skyldighet.
För de intresserade kan boken beställas här. Vi avslutar med ett citat ur ett inlägg om författarskap från Anders blogg som finns på trilogins hemsida.
Kulturklimatet i Sverige stinker. Vi bor i en liten ankdamm, där finkulturens ädla riddare sitter på sina skyhöga hästar och ser ner på pöbel och patrask som bor lite varstans ute i landet och har den vidriga beskaffenheten att tänka själva och ha egna åsikter om vad de tycker är bra kultur. Jag har i över 27 år rört mig inom kulturen och hånskrattar åt alla bajsnödiga författarmyter, som försöker leva efter mall 1A, vad gäller huru en riktig och äkta författare bör vara.
Först ska författarmyten vara svår. Tycka att livet som författare är skitjobbigt. Värka fram sina fantastiska ord. Spotta åt och förakta "Svenssons smak" och "Svenne Banan" i största allmänhet. Författarmyten bör helst bo på Södermalm och dricka Grappa, fast han eller hon egentligen tycker det är vämjeligt. Författarmyten fnyser åt Jan Guillous försäljningssiffror men är djupt avundsjuk på hans välstånd. Författarmyten hävdar författarens fria ställning med sin ena mungipa och med sin andra tigger pengar från författarfonden så att han eller hon blir försörjd av staten i 3, 5 eller 10 år. Eller staten? Vad skriver jag?
Visste ni, käraste ni, att det är vi fulkulturförfattare som försörjer finkulturförfattarna? För varje bok som lånas på ett bibliotek erhåller författaren en liten summa. Denna summa, författarpengen, har dock ett tak. Över ett visst antal lån tillfaller överskottet Sveriges Författarfond, som i sin tur delar ut till olika författare inom finkulturen. Jag har bidragit med MINST 7 miljoner under årens lopp till mina kära och tacksamma kollegor. Varsågoda, kollegor! Ni behöver absolut inte tacka mig så där hjärtligt som ni gör. Puss på er! Jag lovar att fortsätta skriva populär fulkultur så ni kan fortsätta att svassa omkring i de fiiiiiiinaste av kulturens högborgar och dunka varandra i ryggarna.
Gustaf Janson
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
