INSÄNDARE Som inledning kan jag nämna att jag har bott i Sverige större delen av mitt liv och har sedan flera år tillbaka deltagit i politiska debatter, både på Internet och i betydligt mer seriösa sammanhang. Jag är politiskt obunden och kan inte med tryggt samvete rösta på något av Sveriges partier. Det jag står upp för är Sveriges grundlagar; yttrandefrihet och demokrati – två av västvärldens viktigaste pelare, som vissa av oss flitigt hackar på i hopp om att de ska krossa endast deras fiender när de faller till marken. Många av dessa är karriärtyckare, bärande namnskyltar som det står 'politiker' på.
Svensk politik är en extremt dyrdriven gymnasieskola där alla betyg sätts efter popularitetstävlingar. Folk förväntas satsa sin röst på ideal, sagda med känsla och ton av personer som ser politik—ledandet av ett helt land—som ett yrke. Det gäller att prata bäst och veta minst, att vrida på sin egen ideologi när en bättre betald plats ligger i sikte, att vara en försäljare av tankar och idéer och att sälja dessa så flyktigt att folket glömmer bort dem när alla dessa löften väl kommer till kritan i riksdagen. När flörten landat och kvällen är förbi är det så som man säger i England: Wham, bam, thank you, m'am!
Eftersom dessa idealister mer än något annat regerar över Sveriges styrelse så blir det svårt att tala i något annat språk än platityder. Fakta är inget som används i syfte att locka folk till sitt eget parti, nej, tvärtom, det används nästan exklusivt till att smutskasta sina motståndare. Ironin skiner starkt igenom – för de med huvudet på rätt ryggkota så är det vanligtvis raka motsatsen. Vetenskap bygger på fakta – trams bygger på tomma ord. Du kan påstå att jag har en töntig tröja på mig bäst du vill, men jag vet att det påståendet säger mer om dig än vad det gör om mig.
Det som tidigare varit sju idealister grälandes över ett hus är nu åtta. De gamla har gått ihop för att kämpa mot nykomlingen, i sann politisk främlingsfientlighet. Mönstret i vad som sägs följer nästan alltid någon variant av: Vi kommer ge er det ni vill ha! Lyssna inte på mannen i folkdräkt! Den är hyrd, och bara i syftet att dölja hans förfärligt djupa rasism, hat och spädbarnsfrukost!
Det låter ju alldeles utmärkt. Om vi röstar på de gamla partierna så får Sverige ypperliga ledare som vill tjäna landet på bästa tänkbara sätt, och vi slipper de nya hatfyllda fascisterna. För det som sägs av Sveriges ledande politiker måste ju vara sant… eller?
Svaret på den frågan är inte bara utan existens, men också fullkomligt irrelevant. Den som föddes med självständigt tänkande märker snabbt att det politikerna gör, i grund och botten, är att manipulera motståndarens politik så att ingen gillar den, samtidigt som man får sin politik att se ut som irländska slättar efter ett lätt regn. De presenterar inget – de försöker bara sälja en vara, till dig; väljaren. De vill ha din röst, och de vill absolut inte att någon annan ska få den.
Demokrati, folkets styre, innebär exakt vad det låter som – varje medborgare ska själv bestämma vad de vill rösta på. Inför valet väger vi alla precis lika mycket. Ville Sverige på allvar rösta in Kalle Anka i riksdagen så skulle vi kunna göra det (vilket enligt mig är värt att göra minst en gång bara för att se vad som händer). Men demokratin är mer än en teknisk process – man får absolut inte glömma bort tanken som den föddes ur; det riktiga skälet till varför den finns.
Man kan förespråka fritt val i all evighet, men exakt hur fritt är det att säga, 'Du ska rösta på det du brinner för, och här är varför du ska rösta på mig…'? Ingår tankevägledning i den svenska välfärden nu?
Uttrycket idiot brukade för länge sedan betyda 'en person som antingen är ovillig eller inkapabel att delta i politiska frågor på ett sunt sätt'. I dagens Sverige är vi många idioter. En del av oss bryr sig inte och resten av oss behöver kampanjer och valarbetare för att bestämma vad vi vill ha. Men, det finns en växande grupp som inte köper snacket längre. De dyker upp här och där, och ställer extremt irriterande frågor, som denna: Vad precis är det som ni tänker göra? Eller: Har du fakta för att backa upp det påståendet?
Herre djävlar, nu är det som om Gud själv spottar från skyn och ryter 'hädare!'. Man får absolut inte 'prångla ut siffror', hänvisa till fakta eller världsliga händelser som om de vore något annat än triviala betraktelser. Det kan ju ge falska intryck, och det vanliga 'peka på någon studie gjord av någon någonstans väster om Skellefteå'-svarsargument tvingar debattledare att bryta ämnet så vi inte står där i kall vind med byxorna nere.
Det finns en taktik som flitigt används, speciellt när det gäller att svara till fakta. Det är ett vilseledande—en halmgubbe—och en personlig attack. Detta gör de gamla sju jämt och ständigt. I stället för att komma med argument emot det som sagts, så gör man något mycket klurigt; en välutvecklad position från idealister och ett billigt drag för att övertala publiken: Man bestämmer själv varför motståndaren står för det han säger.
Person A lägger fram ett par argument och en samling fakta. Person B skiter fullständigt i allt som presenterats, och svarar enkelt, 'det spelar ingen roll vad du säger – du gör det för att du är rasist'. Välkommen till alla världens Internetforum, live från Svenska Riksdagen. Du ser på Kanal 5 och klockan är strax efter åtta.
De som kan sin Latin märker direkt att det här är tvättäkta ad hominem; en personattack som sedan länge varit en erkänd logisk fallasi. Med andra ord, det är inte bara dålig debatt, det är bara inte bristande retorik, det är inte bara ett mindre felsteg och det är inte bara delvis relevant – det är helt och hållet inkorrekt. Det är fel. Två plus två blir inte tio. Does not compute.
Men vi ser det hela tiden, gång på gång, dag ut och dag in. Inte bara i politiken, men också i vår vardag. Diskuterar man invandringspolitiken med sina vänner eller familj så kanske samma respons kommer från dem. Direkt så antar de att det du säger är motiverat av en grundläggande rasism. Ivan Pavlov skulle ha varit stolt över hur väl medborgare tar efter beteendet hos politiker.
Det behövs nog knappt nämnas att ett samhälle som främjar de värsta sidorna hos sina ledare kommer oundvikligen skapa samma brister i sina medborgare. Men, om inget annat, ni Sveriges politiker, vänligen lyssna på mig när jag säger detta:
Sluta anta min motivation! Svara på det jag säger i stället för att fantisera ihop en massa trams på silverfat! Jag visar dig respekt och skrattar inte åt din frisyr eller hur din näsa måste vara något skämt som Gud försöker dra med oss men du bara spottar på mig och fortsätter med att dansa i takt med den fullkomligt inbitna slentrian som människor idag, utan att sucka, kallar för svensk demokrati.
Måttligt irriterad svensk,
Will Andersen
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
