KRÖNIKA Flera opinionsbildare hävdar att invandring är ett bra sätt att skapa en bättre äldreomsorg. Det stämmer ifall befolkningen krymper. Det som inte stämmer är ifall invandringen eller födelsetalen ger en ökande befolkningsmängd. Då kommer äldreomsorgen förr eller senare få stryka på foten. Problemet har bara skjutits på framtiden.
Då man i ett samhälle tar in folk eller på något sätt ser till att fler barn föds jämfört med hur många som lämnar samhället i syfte att lösa äldrevården så ökar antalet personer som behöver äldrevård, vilket gör att hastigheten på invandringen måste öka exponentiellt för att klara vården av den allt mer snabbväxande befolkningen. Invandringstakten måste alltså hela tiden gå fortare och fortare. Exponentiella ökningar måste avbrytas någon gång annars kollapsar systemet. Till slut finns det ju inte fler människor som kan invandra. Detta fenomen kallas i andra sammanhang för pyramidspel. Väljer man denna modell har man skjutit problemet framför sig, men inte löst problemet.
Det som står i stycket ovan är ingen åsikt. Det är fakta och ren matematik. Alltså kort och gott: Någon gång måste man stanna upp och landa på en konstant befolkningsmängd och just då kommer den generation som råkar vara gammal lida av att för få kan ta hand om dem. Det kommer ske antingen förr eller senare.
För att komplicera det något. Ifall samhället lider av befolkningsminskning och demografiska förändringar i och med utflyttning av unga så är det en annan sak. Då är det bra att ersätta de unga i arbetsför ålder. Det problemet är väl inte så stort i Sverige som helhet utan framför allt på vissa orter runt om i landet. Men slutklämmen är densamma. Befolkningen i Sverige kan inte öka med argumentet att invandringen, eller större födseltal löser äldreomsorgen långsiktigt.
Så vitt jag vet har befolkningen ökat med strax under 20% sedan 1960 talet, alltså ca 1.500.000 fler människor bor idag här jämfört med år 1960. Därav torde inte den bästa lösningen vara att fortsätta ta in folk så att befolkningen blir större utan snarare reglera mot en konstant befolkningsstorlek. Det innebär fortsatt invandring fast i mindre skala då födseltalen är för låga i sig för att bibehålla konstant befolkningsstorlek.
Detta är ju ett så kallat politiskt inkorrekt perspektiv som ser till Sveriges framtid snarare än att hjälpa människor i misär som flyr för sina liv från förtryck och lidande. Sannerligen är det en faktor som får resonemanget ovan att halta och kräver djupare analys. Men visst är det ändå skönt att först väga in för- och nackdelar, kortsiktiga liksom långsiktiga sådana och inte bara en delmängd av för- och nackdelar. När man har alla dessa argument bestämmer man sig för en kompromisslösning som så gott det går hjälper de som behöver hjälp men ändå är relativt framtidssäker.
Oskar, skribent PI
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
