ÄNDRAD UTVISNINGSDOM Natten till den 10 december 2010 tvingade irakiern Rahman i en personbil i Västerås till sig genom våld och hot oralt och vaginalt samlag med målsäganden, född 1995. Flickan försökte lämna bilen men irakiern drog/slet i målsägandens kläder så att hon erhöll ett rivsår på ryggen.
Enligt åtalet har ”Rahman tagit tag med ena handen på målsägandens huvud och den andra mot hennes bröst då han tilltvingade sig det orala samlaget, han har även hållit i hennes handleder/ Rahman har hotat målsäganden med kniv genom dels att hålla kniven mot hennes hals och dels rikta den mot bland annat hennes ansikte. Rahman har uttalat hotelser med innebörd att han skulle döda målsäganden och skada henne med kniven.”.
Västmanlands tingsrätt dömde
- Sarhank Farhad Rahman, född 1986 och medborgare i Irak, för grov våldtäkt och olaga hot till fängelse 4 år. Den tilltalade utvisas ur riket och förbjuds att återvända hit. Överträdelse av förbudet kan medföra fängelse i högst l år. Flickan fick 115 000 kronor i skadestånd.
Rahman har en halvårsgammal baby och fru. Tingsrätten ansåg dock att det fanns skäl att anta att han skulle kunna fortsätta begå brott i riket, och beslutade därför att mannen skulle utvisas utan rätt till återresa.
Mål nr B 6508-10
Svea hovrätt
Hovrätten ändrade tingsrättens beslut om livstids utvisning – och återreseförbudet tidsbegränsas, med hänsyn till hans anknytning till Sverige, till tio år.
Hovrätten anser inte att det kan antas att Rahman kommer att fortsätta att begå brott. Däremot är brottet så allvarligt att förutsättningar för utvisning föreligger enligt 8 kap. 8 § andra stycket 2 utlänningslagen. Eftersom Rahman häktades drygt två månader efter barnets födelse har barnet och pappan enligt rätten enbart haft en begränsad kontakt. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit om barnets kontakt med sin pappa och det faktum att han begått allvarliga brott endast några få månader efter att han beviljades permanent uppehållstillstånd finner hovrätten att intresset av att utvisa Rahman väger tyngre än barnets behov.
Mål nr B 1502-11
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
