KRÖNIKA Det känns som om mycket har hänt den senaste tiden. Min favoritlyriker Tomas Tranströmer fick i torsdags Nobels pris i litteratur. Jag hade inte trott att det skulle bli möjligt efter att Eyvind Johnson och Harry Martinson fick priset 1974. Jag var iväg med jobbet på utbildning och i en paus såg jag en sms från min man; ”Tranströmer fick priset, gratulerar!” Gratulera mig? Ja, det kan tyckas förmätet, men det är klart att min familj vet att jag uppfattar mig själv som en av alla dem som Tranströmer talar till, och för.
Meddelandet fyllde mina ögon med tårar, inte för att jag var ledsen eller för den delen otroligt lycklig, bara väldigt glad och berörd. Vårt, Sveriges kulturella arv, hur kan våra politiker tala om ”endast barbari”, vad är i så fall ”barbari”? Kanske något att sträva efter?
Vad säger Tranströmers dikt ovan? Ja, det är väl som med annan konst, att det som vi associerar till är det som gäller. Tänker man inget när man hör eller läser lyrik, lyssnar på musik eller ser på ett konstverk, arkitektur eller för den delen natur så finns ingen kommunikation, eller hur? Och all konst är rimligen kommunikation från människa till människa över tid och rum, så tänker jag.
Tranströmers lyrik är för mig ett bejakande av människan, oavsett varifrån hon kommer. Ras, kön, religion, etnicitet och nationalitet är en viktig del av oss alla, något att bejaka och vara stolta över. Problemen uppstår i samma ögonblick som en grupp tycker sig ha rätt att på någon annans bekostnad förtrycka, slå ner och förakta. Inklusive förtrycka nationell stolthet och bejakande av sin egen alldeles unika kultur och historia. Och när grupper inte kan acceptera demokratiska grundprinciper.
En rad ur dikten ovan citerar jag i svåra stunder och finner tröst uti:
Jag har examen från glömskans universitet och är lika tomhänt som skjortan på tvättstrecket.
Det behöver åtminstone jag göra, d.v.s. glömma, för att stå ut med dumheterna som sker – inte minst just nu, i Sverige.
LJugholt och krimbo ”vi bor gratis, har kul och åker på semester”, ääh! LJugholt och Ohly – ”vi vill inte hänga med pestsmittade SD, vi är värre än mellanstadiebarn som mobbar” – ääh! Alliansen och MP ”vi är mycket godare och finare än SD, dessutom är vi fortfarande sura för att SD kom in i Riksdagen och så gillar vi att mobba” – ääh!
Jag är övertygad om att räkenskapens dag kommer för våra sjukligt islamofila politiker. De som inte förstår att med islam följer ett utsuddande av hela vårt kulturella arv, allt som gör att Sverige är just Sverige och inget annat land. På gott och på ont och utan att förtrycka en enda själ i hela den vida världen. Det retar mig bara så att politiker generellt inte behöver stå till svars för sina ogärningar.
För mig står det helt klart att under kvällens politiska debatt i SVT var de stora politiska förlorarna de som inte var med; SAP och V. Både SD och MP fick tala ur skägget – även om sossan Hedenmo gjorde sitt bästa för att avbryta dem. Alliansens deltagande i debatten tror jag ur tittarnas synvinkel är en walk-over för dem gentemot socialisternas ”vi-vill-inte-hänga-me-SD”-trams.
I detta nu har jag examen från glömskan universitet beträffande hemskheterna i vår värld i stort. Jag får ta itu med dem en annan dag. Och se till att allt ordnar sig till det bästa…
Madame du Nord
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
