DAWIT ISAAK Det har skrivits mycket om den eritreanske journalisten Dawit Isaak som bodde i Sverige en tid men sedan reste tillbaka till sitt hemland för att arbeta med politisk journalitisk och pga detta fängslades av den eritreanska regimen. Isaak har nu suttit fängslad i tio år medan Sverige felaktigt hanterat fallet med tyst diplomati enligt protokollet för en svensk medborgare fängslad i utlandet. Men Isaak befinner sig inte i Eritrea som svensk på utlandsresa utan som hemrest eritrean.
Eritrea var länge den svenska vänsterns gullegris under befrielsekampen mot Etiopien. Trots tydliga indikationer tog det lång tid för somliga att inse att president Isaias Afwerki var en skurk med diktatorsambitioner. I Sverige idag bor fortfarande ett stort antal exileritreaner som hyllar denne psykopat. Med svenska regeringens goda minne används också den eritreanska ambassaden för att pressa pengar av svenska exileritreaner som går oavkortat till regimen som dessutom får stora belopp i biståndspengar.
Fallet Dawit Isaak har fått en enorm uppmärksamhet i Sverige på senare år. Somliga har dock velat spela rasistkortet och menat att Sverige inte gjort tillräckligt på grund av att Isaak är svart och inte heter Kalle Svensson. Sånt struntprat får man räkna med i den svenska debatten. Den obekväma sanningen är dock en annan, nämligen att det bara är inom en begränsad krets av svenska opinionsbildare som Isaak betraktas som svensk.
Sant är att Isaak under den tid han var på besök i Sverige hann skaffa sig svenskt medborgarskap. Sådana delas som bekant ut frikostigt, snabbt och utan särskilda krav nuförtiden. Isaak betraktde sig dock aldrig som svensk och valde också efter en tid att packa sin väska och flytta tillbaka till Eritrea. Han reste därför in i sitt ursprungliga hemland på sitt eritreanska pass. Enligt alla lagar, regler och konventioner reste alltså Isaak hem från utlandet som eritreansk medborgare.
Med detta ska inte förstås att vi inte ska bry oss om att Isaak sitter fängslad i en skurstat och diktatur men däremot att ärendet inte kan hanteras utifrån svenska fantasier och önsketänkande. Isaak är ett fall för Amnesty International, inte för svenska UD. Vad vi kan göra är att säga upp de diplomatiska förbindelserna med Eritrea och stänga deras beskickningar i Sverige och sluta betala ut bistånd som göder den eritreanska regimen. Det kan vi göra både för att det är allmänt rätt och för att vi känner lite speciellt för Dawit Isaak.
Vad vi däremot inte kan göra är att i stid med all logik fortsätta bedra oss själva med att någon annan än vi själva ska börja betrakta fallet Dawit Isaak som ett där en svensk medborgare på utlandsresa till Eritrea kastades i fängelse. Man skulle rentav kunna hårddra det och påstå att det är denna inställning som bär skuld för att Dawit Isaak ännu efter tio år fortfarande sitter fängslad i Eritrea. En besk sanning för alla missriktade svenska Dawit Isaak-kramare att hacka i sig.
Än värre är det förstås med pellejönsar som journalisterna Johan Wirfält och Sara Murillo Cortes som nu drar igång en manifestation för Dawit Isaak genom att begära sig häktade vid Kronobergshäktet i Stockholm. Möjligen kan man med sådana stolligheter ta död på Afwerki och hans hejdukar genom att få dem att skratta ihjäl sig.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
