IMMIGRATIONEN En ny genomgång av flera opinionsundersökningar visar att mer än hälften av Europas befolkningar anser att det finns alltför många immigranter i deras länder och att immigrationen har en negativ effekt på deras liv. Européer ser nu konsekvenserna av flera decenniers massimmigration från muslimska länder.
En avgrund har öppnat sig mellan befolkningarna och deras valda representanter som i sin iver att heja på ”multikulturalismen” uppmanar muslimer till segregation hellre än integration i de nya länderna. Richard Landes, medeltishistoriker, har skrivit en intressant analys, som härmed refereras, i Telegraph:
Artighet är när man låter bli att säga vad man tycker för att inte råka ut för våld. Anständighet är att kunna säga vad man tycker utan att råka ut för våld.
Resultaten från genomgången speglar slutsatserna från dussintals nyligen genomförda opinionsundersökningar som sammantagna visar att avståndstagandet från muslimsk invandring inte endast görs från någon diffus liten höger-klick som ”multikulturalisterna” brukar hävda. Medeleuropéen är bekymrad över den roll som islam har roffat åt sig i Europa. Avgrunden djupnar mellan den elit som kontrollerar PK-media – journalister, akademiker, politiker – och folket, som så fort det ifrågasätter hur den muslimska grannen uppför sig kallas för islamofob och rasist.
Eliten är räddare för att bli kallade islamofober och rasister än vad de är för den islamistiske rasisten.
Richard Landes, medeltidshistoriker vid Boston Univ. skriver i Telegraph om hur rädd eliten är för att konfrontera islams skam-och-hederskultur. I en sådan kultur förväntas man göra allt för att rädda ansiktet. Offentlig kritik är en attack på ens heder. Således upprätthålls en artighetskultur till varje pris och fria media är en omöjlighet.
Modernitet däremot förutsätter fria media, fria diskussioner och anständig hövlighet. Landes påpekar emellertid att vinsterna av den offentliga själv-kritiken är enorma: 1.branta inlärningskurvor 2. framsteg inom vetenskap och teknologi 3. ekonomisk utveckling 4. demokrati. Frukterna från modernitetens träd är således ljuva, även om dess rot kan vara bitter.
Det moderna samhället blir samtidigt en skärseld av förödmjukelser för alfa-hannen, särskilt för den som anser att ordning och reda i samhället hänger på den regerande elitens bibehållna heder. Landes konstaterar:
Det senare gäller i hög grad för islams religiösa kultur. I Dar al Islam (islams hus) straffades en muslim som kritiserade eller ifrågasatte religionen med döden. Moderniteten är för islam ”nakba”= en psykologisk katastrof. De mest inflytelserika talesmännen för samtida islam tar våldsamt avstånd från moderniteten. Kritik är en outhärdlig attack på muslimers manlighet.
Det globala jihad med sina apokalyptiska profeter och sin folkmordsretorik använder modern teknologi för att förstöra den moderna kulturens fria offentliga debatt om vad som är rättvist och inte.
Det sekulära samhället kräver ökad personlig mognad, att religionerna uppför sig anständigt och att staten inte försöker att med våld tvinga på oliktänkande sin egen tro. Det här kräver både hög självkänsla och tolerans för oliktänkande.
För islam är detta en stor och svår utmaning. Traditionellt har islams krav i dhimma-lagarna (lagarna som reglerar hur otrogna ska behandlas i det muslimska samhället) alltid varit att dhimmis aldrig får ifrågasätta, kritisera eller på något sätt förolämpa islam. Dhimmis var ”skyddade” från våld och död så länge de accepterade att de var uppenbart och förödmjukande underlägsna. (Och givetvis dessutom betalade den särskilda dhimmi-skatten.)
I nutida yttringar av den islamska väckelsen behandlas dhimmis uselt. Hur farligt det är att vara kristen eller jude i ett muslimskt majoritetssamhälle (se de koptiska kristna i Egypten just nu) speglas i hur muslimer uppför sig i sina ständigt expanderande ghetton i Europa (zones urbaines sensibles i Frankrike och sharia zones i Storbrittanien) där ländernas lagar inte längre gäller.
Relationerna mellan islam – muslimerna – och oss kufers (otrogna) är ett stort problem som måste lösas. Kärnan i problemet är att muslimer måste lära sig tåla kritik från omgivningen.
Vi västerlänningar som skapade den fantastiskt rika och toleranta kultur som vi har, inklusive de krav på självbehärskning som är en viktig bas för diskussioner och meningsutbyten i våra samhällen, gör rätt i att kräva att islam anpassar sig till våra regler. Det gäller i synnerhet de muslimer som lever i Västerlandet och som utnyttjar våra välfärdssystem. Vi är skyldiga oss själva och vår kultur att kräva anpassning av muslimer. Allt annat – inklusive illusionen att det inte finns några problem med ”multikulturalismen” – är kulturellt självmord.
Hittills har Europa inte klarat av att hantera det islamska problemet, främst p.g.a. att våra ledare vägrar ta i det. Islams extrema känslighet för ”förolämpningar” är allmänt känd. Och ändå har problemet under det senaste decenniet blivit allt större! Det har blivit större p.g.a. att vänsterpolitiker, socialister och i Sverige även borgerliga politiker vägrat ta det på allvar på det mest oansvariga sätt. Man kan till och med kalla deras bristande engagemang brottsligt barnsligt från högt valda representanter av Sveriges folk.
Eliten i våra länder lider av en alldeles speciell sorts islamofobi: en oresonlig rädsla för att kritisera islam. Följaktligen förråder de folken. När en sådan räddhågsen elit dominerar den allmänna diskussionen är det mycket svårt att försvara vår toleranta, moderna politiska kultur.
Madame du Nord
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
