KRÖNIKA Våra kära nybyggare blir allt fetare. De kommer säkerligen att belasta vården mer i framtiden. De vanliga argumenten för alla typer av sjukdomar och problem är det vanliga: socioekonomiska faktorer. Ju fattigare, ju fetare. Denna typ av logik är ganska typisk i Sverige: nämn ett problem och man hänvisar till socioekonomi.
På Sveriges radio hade man tagit del av en rapport från Karolinska Institutet vilken visade att fetman (BMI över 30) breder ut sig, främst bland invandrare och deras barn. Ett dubiöst antagande från trebarnsmamman Faiza Abdullah i Skärholmen:
Här är mycket mer invandrare och lågutbildade människor och många som lever på socialbidrag och det har blivit mycket dyrare att handla mat och det leder till att folk kanske inte har råd att köpa den bästa maten till sina barn, och många kanske har många barn också, som jag ,som har tre små..
Men som KI har konstaterat så konsumerar invandrarfamiljer enorma mängder läsk och godis. Hur får man detta att gå ihop med dålig ekonomi? Och hur kan fetman bland barnen öka ju fler de blir?
Dagens diabetes konstaterar att särskilt invandrare från MENA är överrepresenterade i både fetma och diabetes. I en studie visade det sig att andelen feta irakiska invandrare var 45 procent. Motsvarande andel pursvenskar är 12 procent. DD tror då att genetiska faktorer spelar in. De kulturella faktorerna spelar också in, menar DD. Invandrare har en ovilja att svettas och röra på sig. Och på gym riskerar de att behöva konfronteras med det motsatta könet. Således allvarliga socioekonomiska konsekvenser.
Men atl.nu skriver bl a att invandrare minsann inte snålar på maten, särskilt vid stora högtider. Folkhälsoinstitutets massiva kampanj för ett ökat cyklande lär inte bli en succé för de fattiga. Få invandrare cyklar, särskilt inte kvinnor. De fastnar väl med sjoken i hjulen.
SPH i UK har gjort en stor studie om etnicitet och fetma. Denna visar att speciellt afrikanska svarta hade en högre risk för fetma. Somaliska flyktingar utgör en stor riskgrupp.
Fattigdom är ett relativt begrepp. Om man med fattigdom avser att invandrare inte har något arbete så är det klart att dessa blir betraktade som fattiga.
Julia Caesar på Snaphanen gör i några räkneexempel upp med myten om fattigdomen hos invandrare med bidrag från det allmänna:
En muslimsk man som lever med fyra fruar i Sverige kan leva mycket gott på skattebetalarnas bekostnad. Jag har gjort ett räkneexempel där kvinnorna föder fyra barn vardera….Varje mamma kan inkassera 10 906 kronor i månaden för sina fyra barn. Hela storfamiljen får alltså 43 624 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Ett nätt tillskott i hushållskassan med mer än en halv miljon, 523 488 kronor, per år.I nästan varannan somalisk familj som bor i Sverige finns minst fyra barn. Om vi i samma räkneexempel utgår från sex barn per kvinna – vilket inte är någon ovanlighet – blir bidragsbeloppen närmast att likna vid lotterivinster. Hos var och en av de fyra bihustrurna plingar det in 18 052 kronor i månaden enbart i bidrag för barnen. Hela storfamiljen kan stoppa 72 208 kronor i plånboken varje månad.
Detta får invandrarnas fetma att framstå i ett annat ljus. De äter för mycket för att de har dåliga matvanor och låter knappast ekonomin styra över hur många McDonalds besök eller hämtpizzor man konsumerar. Så en slutsats om invandrarnas fetma är att de har en osund kosthållning där det blir mycket kolhydrater och fett. Och med en ekonomi som får politikerfiffel att framstå som en fis i universum, så kan de vagga omkring fetare och fetare för var dag.
Kruman
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
