ARTIKEL Jag har läst en artikel av Nicolai Sennels, dansk psykolog och vill gärna dela med mig av hans väldigt intressanta iakttagelser till PI-läsare. Sennels är författare till ”Blandt kriminelle muslimer” där han berättar om sina erfarenheter av att arbeta med unga muslimska kriminella i Danmark. Han undertecknade sin egen dom; att kastas ut i PI-kylan, i början av 2008 när han på en konferens i Köpenhamn betitlad ”Diversity and Safety in the City” konstaterade att ”vi måste sluta prata om kriminella utlänningar i Danmark och säga som det är; att alla utländska kriminella är muslimer. Det är absolut nödvändigt för politiker och socialarbetare att förstå utländska kriminellas kulturella och religiösa bakgrund”.
Nicolai Sennels fick 20 000 US dollar för att omgående lämna sin tjänst som psykolog i Köpenhamns kommun p.g.a. sina obekväma uttalanden. Han arbetar numera som psykolog i det militära där han hjälper danska soldater som kommer hem från Afghanistan.
I sin bok jämför Sennels 150 muslimska kriminella unga män, som gick i terapi, med 100 danska kriminella unga män i ungefär samma ålder och med liknande social bakgrund, likaledes i terapi. Han konstaterar att muslimernas kulturella och religiösa erfarenheter spelade en central roll i deras psykologiska utveckling och kriminella uppförande. Han menar också att beteckningen ”kriminella utlänningar” är orättvis gentemot icke-muslimska utlänningar, tillika leder fel, eftersom den senare gruppen är mindre kriminell än vad den etniskt danska är.
Även efter att man statistiskt har justerat för utbildnings- och ekonomisk nivå är alla muslimska grupper mer kriminella än vad alla andra etniska grupper är. Av tio unga brottslingar var sju muslimer – det vill säga 70 % – i det ungdomsfängelse som Sennels arbetade i. Sennels gör en lista över fem särskiljande egenskaper hos den unga muslimska brottslingen jämfört med den jämnåriga danska brottslingen. Detta första inlägg – av totalt två – behandlar de tre första punkterna.
1. Ilska. 2. Kontroll-locus. 3. Introspektion och konsekvenser. 4. Muslimsk identitet. 5. Heder. Därefter: konsekvenser av misslyckad integration?
Ilska:I Västerlandet är uttryck för ilska och hot det snabbaste sättet att förlora ansiktet. Den som kan behärska sig äger en situation. Att behålla sitt lugn är tecken på självkänsla och kan leda till en konstruktiv dialog. Den som skriker, gapar och hotar ses som barnslig och omogen och betraktas som svag. Att bli rasande på jobbet eller hemma, och bära sig illa åt, leder ofta till skamkänslor och statusförlust.
Inom den islamska kulturen är aggression och hot accepterade, och även förväntade reaktioner på förolämpningar. Att bli heligt förbannad är tecken på status och styrka. När Kurt Westergaard ironiskt tecknade en profet som var villig att med våld sprida sitt budskap reagerade muslimer aggressivt och med terrorhot. Därmed bevisade de hur sann den satiriska teckningen var. Enligt det islamska sättet att se, är diskussioner och dialog i stället för bråk när man är oenig, ett tecken på svaghet och en inbjudan till att utnyttja det svaga diskussionsbenägna samhället
Kontroll-locus: Är en psykologisk term som beskriver om en person anser att hon främst påverkas av yttre eller inre krafter/faktorer. Och det är kanske här som skillnaderna mellan västerlänningen och muslimen är som störst.
Ur psykologisk synvinkel uppfattar västerlänningen sig fr. a. påverkad av inre krafter; sig själv, sitt eget inre. Varje bibliotek har hyllmetrar av själv-hjälp-böcker, varenda Pressbyrå har massor av tidningar för båda könen som ger råd om hur man kan skapa ett bättre liv, bli lyckligare och mer framgångsrik – allt för att hjälpa den som vill – att få den sorts liv som hon/han önskar sig. Får man då personliga problem blir de naturliga frågorna: ”vad gjorde jag för fel?” och ”vad kan jag göra för att förändra situationen?”
Muslimen har stränga yttre regler, traditioner och lagar som styr mänskligt uppförande. Gud bestämmer hur muslimens liv blir. När en muslim talar om framtid och planer följs varje uttalande av ett ”inshallah” – om gud vill att det ska ske. Varje fredag dikterar imamen hur man ska tänka i politiska frågor, i barnuppfostran och inte minst: om och hur muslimen ska integrera sig i Västerlandet. Under livets gång lär man sig att regler och traditioner är viktigare än individuell frihet och självreflektion. Får man då problem blir de naturliga frågorna: ”vem har gjort så här mot mig?” och ”vem måste göra något för mig?”.
Kontroll-locus är avgörande för individens förståelse av frihet och ansvar. I den judeo-kristna traditionen är uppfattningen att man både kan och måste ta ansvar för både sitt eget liv och inte minst för sina handlingar. Känslan av skuld och behovet av förlåtelse är stor. Den judeo-kristna guden förutsätter att att människan har både en egen vilja, tankeförmåga och kapacitet.
I den muslimska traditionen är känslan av skuld liten och i och med det finns en större frihet att kräva av omgivningen att anpassa sig till islam och dess traditioner. Känslan av att vara ett offer är förhärskande och visar sig konkret genom att brottslingen inte ångrar sig eller känner sig skyldig. Standardsvaret från våldsamma muslimer är: ”Det är hans eget fel att jag bankade upp honom, han provocerade mig.” Individer uppfattar alltså sin reaktion som orsakad av yttre faktorer, inte av sina känslor eller sin egen fria vilja.
Skillnaden i attityd speglas i det indianska ordspråket:
Du kan gå mjukt överallt om du sätter på dig ett par skor, annars måste du kräva att hela jorden täcks av mjukt läder.
Introspektion och konsekvenser: Det är en illusion att tro att generositet och förståelse gentemot en kriminell muslim leder till minskad brottslighet. Tvärtom är regel; ju mer som ges, desto mer krävs. Oviljan att sätta gränser gentemot kriminella muslimer uppfattas som vekhet, inte mänsklighet eller ett humanitärt sinnelag. Sören Kirkegaard sa:
Om man verkligen vill hjälpa en medmänniska måste man först av allt veta varifrån hon kommer. Det är nyckeln till hur man hjälper någon, och förstår man inte det är man arrogant.
Västvärldens politiker har spenderat triljoner skattepengar för att integrera muslimer utan att ha lyckats. De förstår inte att muslimer växer upp i en kultur där reglerna sätts av religion och tradition. Enligt islam ligger inte ansvaret för vad som händer – inklusive kriminalitet – på den enskilda individen eller på någon typ av självinsikt. Gud bestämmer.
Sennels oroar sig för de laglösa parallella samhällen som kontinuerligt byggs upp i Västvärlden med grupper av kriminella muslimer som dels belastar välfärdssystemen och dels uppträder hotfullt mot omgivningen. Han menar att konsekvenserna för kriminalitet och anti-socialt leverne bör vara så kärva att det blir bättre för en muslim att återvända till ett muslimskt land där han förstår reglerna, tillika kan bli förstådd.
Sennels har ett tre-stegs-program för kriminella och anti-sociala individer.
1. Erbjud rådgivning och hjälp. Räcker det inte?
2. Lägg fast tydliga gränser. Räcker inte det?
3. Visa konsekvenserna, tydligt.
Det tjänar inget till att förvänta sig samarbete, tacksamhet eller respekt. I samma ögonblick som ömsesidighet krävs av den kriminella personen försvinner alla tecken på tilltagande mognad och förståelse för samhället som den brottsliga individen lever i.
Madame du Nord
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
