KRÖNIKA Så var då stunden äntligen kommen. Den som vi alla väntat så länge på. Chansen att pumpa in lite nytt blod i maktens korridorer, där de gamla drakarna ostört kunnat vältra sig i sin arrogans, oikofobi och nepotism alltför länge.
Valkampanjen har varit den smutsiga någonsin. I stort sett dagligen har pressen basunerat ut den ena lögnen efter den andra, varvat med överdrifter och gammal skåpmat. Men det svenska folket, upplysta till stor del av alternativa nyhetsförmedlare – som PI, står på sig och skickar en klar signal till de styrande – vi har fått nog av era lögner och nedmonteringen av vårt Sverige.
Sverige måste vara det enda landet i västvärlden vars politiker och mediakår fullständigt missförstått sina uppdrag. Det borde vara att värna det egna folket främst, men det är inget som betyder något längre. Istället ska vi likt arbetsmyror arbeta till vi stupar för att kunna betala in världens högsta skatter vi får allt mindre tillbaka för. Det ska sparas in på alla flanker medan statskassan i andra sammanhang verkar bottenlös. När det gäller att importera 100 000 så kallade ”flyktingar” får det kosta hur mycket som helst. 100 000 varav ca 5% är riktiga flyktingar och ungefär lika många haft med sig giltiga id-handlingar.
Omvärlden tittar oroat på och undrar vad som hände. På 60- och 70-talet flockades tv-teamen här för att rapportera hem om det närmast utopiska Sverige. Nu är de här igen men av total motsatt anledning. Våra grannländer ifrågasätter yttrandefriheten i det en gång så öppna och liberala Sverige. I till och med Ryssland (!) sänds nyhetsinslag om den svenska mediacensuren.
I Sverige används idag ett språk som taget ur George Orwells ”1984″. Man använder ordet ”flyktingar” fast det väldigt sällan handlar om riktiga flyktingar. Man säger ”ensamkommande flyktingbarn” trots att dessa individer sällan varken är flyktingar eller barn. ”Papperslösa” är en personlig favorit. Illegala invandrare hette det en gång i tiden. ”Nyspråket” är ett faktum.
Medan våra äldre ligger och ruttnar bort i sin egen lort erbjuds så kallade ensamkommande flyktingbarn lyxboenden med lika stor personal som boende. På vilket äldreboende finns en sådan personaltäthet?
Ofta jämförs dagens situation med den på 60-talet då Sverige tog emot arbetskraftsinvandrare. Jämförelsen är absurd. Då handlade det om framför allt europeiska invandrare, det vill säga från snarliknande kulturer, och jobbet stod klart dagen efter i princip. I dag kommer istället hundratusentals människor från länder och kulturer man knappt visste existerade, alltför ofta med en alltför annorlunda kultur som är mer eller mindre icke-kompatibel med världens mest sekulariserade, moderna och jämställda samhälle. För att inte tala om kvinnosynen, ofta så dålig så den aldrig någonsin haft en motsvarighet i vår del av världen.
”Sverige har alltid varit ett invandrarland”. Nja. Inte den här omfattningen, och inte ifrån så pass avlägsna kulturer som i dag. Valloner och tyskar kanske inte går att jämföra med och irakier och somalier. Dessutom finns dagsfärska exempel på holländare som flyttar till Sverige och lär sig språket på nolltid, försörjer sig själva genom företag och har inga som helst problem med att anpassa sig till den svenska kulturen. Det ska möjligtvis vara surströmmingen de har lite problem med då.
En annan absurd jämförelse är svenskarna som flyttade till USA i slutet av 1800- och början på 1900-talet. De arbetade hårt, lärde sig engelska, barnen blev amerikaner och kunde i många fall knappt tala svenska – det vill säga assimilerade.
I dagens Sverige ser vi istället hur både andra och tredje generationens invandrare från framför allt Mellanöstern och Nordafrika håller allt hårdare på sin gamla kultur och vägrar ta till sig det svenska samhällets värderingar och normer. Detta har skapat parallella samhällen i vilka solidariteten med landet och majoritetsbefolkningen är lika med noll. Likaså är respekten för samhällets lagar och kulturella koder icke befintlig.
Trots att vi nu sitter med facit i handen fortsätter vansinnet. Förra året slogs invandringsrekord igen – trots en borgerlig regering. De som trodde att invandringspolitiken skulle ses över under Reinfeldts vakande ögon misstog sig alltså rejält.
Vi lever onekligen i märkliga tider. Ett parti vars främsta synd är att värna det egna folket främst är mer eller mindre paria, utstötta. Hur många av de som står och skriker ”rasism” har egentligen läst igenom Sverigedemokraternas valmanifest? Där det sunda förnuftets politik finns. Skulle fler läsa igenom dessa rader, istället för att gå på gammelmedias smutskastning och tänka lite själva, hade det antagligen låtit annorlunda. ”Rasism” måste för övrigt vara det mest missbrukade order under vår livstid. Det är tveksamt om någon längre vet vad dess ursprungliga betydelse är.
Till och med de etablerade politikerna har varit vänliga nog att tala om för oss hur vi ska rösta, eller i första hand hur vi inte ska rösta. I en bisarr konsensus med den svenska mediakåren har vi dagligen blivit uppläxade i den svenska demokratin – tyck vad du vill, så länge du tycker som oss.
Nu står vi inför ett vägskäl där vi alla har ett ansvar att välja – fortsätta upplösningen av nationalstaten Sverige eller att påbörja läkningen och styra in på det sunda förnuftets väg. Som jag själv sagt till släkt och vänner – ska du rösa en gång i ditt liv är det nu. Nu kan vi alla knäppa Fredrik, Mona och alla andra arroganta oikofober på näsan, en knäpp som kommer kännas i fyra år framåt och ge avtryck i historien som startskottet för förnuftets seger. Det är dags för förvandlingen från demokratur till demokrati igen.
Andreas
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
