OPINION Debatten om hatet i kommentarsfälten har eskalerat till en politisk ”moralpanik” som – för den som var med på den tiden – för tankarna till Svar Direkt med Siewert Öholm och de farliga texterna i rockmusiken. Diskussionen har förlorat alla rimliga proportioner när man nämner dagstidningarnas kommentarsfält och terrordåden i Norge i samma mening.
Det finns säkert en och annan som verkligen tror på att kommentarsfälten skapar massmördare liksom det fanns en och annan som köpte Siewert Öholms rockmusiksalarmism för 20 år sedan. För de flesta sansade människor bör dock sådana resonemang framstå som det kvalificerade nonsens det faktiskt är. Vi förbjöd och förhandsgranskade inte rockmusiken då och vi bör inte göra det med kommentarsfälten nu.
När motsvarande koppling görs också mellan demokratiskt invalda riksdagspartier och massmördare blir det hela än mer bisarrt. SD-politiker som tror sig diskutera samhällsproblem relaterade till hög invandring och en ålderdomlig oreformerad religion får till sin förvåning veta att de i själva verket uppviglar till massmord. Påståendet är så befängt att man tror att någon försöker parodiera Siewert eller att det är Grotesco-gänget som gjort om sin visa och sjunger att allt är Åkessons fel.
De som dragit igång den här debatten bekänner sig inte själva till en Siewert Öholmsk verklighetsuppfattning. Däremot hoppas de att de ska lyckas skrämma människor ute i stugorna med sådan propaganda. Diskussionen om kommentarsfälten är i stället bara en del av en större och sedan länge pågående kampanj som handlar om att tysta personer med obekväma åsikter. Terrordåden i Norge är bara den senaste i raden av förevändningar för att försöka legitimera inskränkningar i yttrandefriheten. Att använda 69 mördade ungdomar som slagträ för att tysta ett riksdagsparti och en debatt man inte gillar kvalificerar sig dock som något av det mest cyniska i svensk politik någonsin.
De ansvariga på de stora dags- och kvällstidningarna är mer än något annat upplageängsliga. Inte heller de tror på kopplingen kommentarsfält-massmord men oroar sig över att deras trycksaker ska hamna i vanrykte om en sådan vanföreställning får fäste bland vanligt folk. Därför tar de nu det säkra före det osäkra och går alarmisterna till mötes genom att strypa kommentarsmöjligheterna på nätet. I själva verket började man med detta för länge sedan. Kommentarer har sedan lång tid tillbaka bara kunnat lämnas i anslutning till oförargligt redaktionellt innehåll.
Även tidningsledningarna döljer sina verkliga motiv genom att låta påskina att de här åtgärderna handlar om att ta ansvar för debattklimatet och stoppa hat och rasism. Att stänga dörren om sig till det journalistiska finrummet är dock motsatsen till att ta ansvar. Det är att svika läsarna, det är att sätta sin egen rädsla för att blir förknippad med näthat främst och det är att blunda för konsekvenserna och frågan om vart gräsrotsdebatten i stället migrerar.
För man tror väl inte på allvar att diskussionen upphör eller att åsikterna försvinner bara för att de inte längre syns i tidningarnas kommentarsfält? När man stängs ute från de fina tidningarnas nätupplaga klickar man sig förstås in nånstans där möjligheten att kommentera fortfarande finns – och inte bara för redaktionellt strunt utan också kontroversiella nyheter och debattartiklar. En sådan plats är Politiskt Inkorrekt. För oss som betraktar dessa nya medier som något av oaser i den svenska mediaöknen är det inte så kontroversiellt men är det verkligen dit Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattson på Expressen vill styra sina diskussionssugna läsare på nätet?
En återkommande fras bland dem som vill tysta debatten om invandring och islam är att politiskt våld inte sker i ett vakuum. Det är en truism som betyder absolut ingenting. Utifrån erfarenheten att vissa politiska frågor på nätet diskuteras i hätska ordalag drar man en närmast metafysisk slutsats om att dessa frågor utsöndrar någon mystisk substans som fyller alla som släpper in dem i sitt sinne med hat som i sin tur riskerar brisera i våld.
De allra flesta av oss som är kritiska till svensk invandringspolitik kan dock argumentera kring detta sakligt, utan att vare sig höja rösten eller använda invektiv. Det som hos somliga föder hat och hätskhet är inte själva diskussionsämnet. I stället är det en uppdämd frustration över att inte kunna göra sin röst hörd, att inte bli lyssnad till, att leva i ett samhälle där man ser hur allt krackelerar i spåren av ett multikulturalistiskt experiment men bli avfärdad som rasist om man påtalar detta.
Hur resonerar de som vill minska hatet och våldet med stängda kommentarsfält, totalitär censur av Internet och mer av yttrandefrihetsinskränkningar och politiskt korrekt repression? Hur påverkas dessa frustrerade personer, för vilka kommentarsfälten och Internet varit den enda till buds stående kanalen att ventilera och nå ut med sina åsikter, om också den möjligheten tas ifrån dem? Bekräftar man inte med sådana åtgärder dessa personers verklighetsbild? Gör man dem inte ännu mer frustrerade, ännu mer hatiska och driver de som är i riskzonen ännu närmare våldets rand? I så fall är kontraproduktivt den bästa beskrivningen på det man nu ägnar sig åt.
Internet ska naturligtvis inte vara en frizon där man ostraffat kan göra sig skyldig till grova yttrandefrihetsbrott. Men yttrandefriheten på nätet ska inte heller vara mer kringskuren än vad den är i samhället i övrigt. Det är inte rimligt att vi återgår till en ordning där bara den politiska och journalistiska eliten har tillträde till det offentliga politiska samtalet via de etablerade medierna medan de elektroniska kanaler som står oss vanliga medborgare till buds stryps.
Hatet finns dessutom ingalunda bara i kommentarsfälten. Det hatas också en hel del på redaktionell plats. Etablerade opinionsbildare på Sveriges största tidningar tillåter sig regelmässigt att kalla sverigedemokrater och andra massinvandringskritiker för nazister och rasister och ägna sig åt diverse spydigheter och retoriska övertramp.
Det är ingen mänsklig rättighet att få sprida hat i kommentarsfält är en vanlig klyscha. Men är det en mänsklig rättighet om man heter Jan Guillou att som häromdagen i en krönika i Aftonbladet kalla sverigedemokrater för grobianer – ett rasistiskt frenologiskt uttryck där man tillskriver en person en aplik fysionomi och motsvarande själsförmögenheter?
Återigen, i en demokrati har alla samma rättigheter och skyldigheter. Den moderna tekniken har åtminstone delvis undanröjt den politiska och journalistiska elitens forna monopol och privilegier på åsiktsbildningens område. När vi medborgare nu inte använder vår nyvunna frihet till att uttrycka de ”rätta” åsikterna, då vill vissa ta ifrån oss denna frihet igen. Det bör vi inte acceptera.
Mats Dagerlind – Demofon
PS
Imorgon torsdag kl 22:00 i SVT Debatt kommer jag att debattera de här sakerna med ett antal proffstyckare. Titta gärna.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
