INSÄNDARE Den hetaste potatisen inom gammelmedia idag tycks
vara kommentarfunktionens vara eller inte vara. I dessa debatter talas det högt och vackert om yttrandefrihet och värnandet av det fria ordet. Men längre än till de egna redaktionerna tycks ambitionerna dock inte sträcka sig. Idag är det Expressen som går till verket och stryper kommentarfunktionen till ett minimum av vad den varit.
"Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den."
Voltaires vackra devis möter läsaren varje dag han/hon slår upp en tidning som exempelvis Göteborgs Posten. Men den kan lika gärna gälla all övrig gammelmedia i det här landet – åtminstone så länge det handlar om att endast sätta devisen på pränt.
Någon egentlig vilja att låta folk komma till tals annat än i form av de egna medarbetarna, väl utvald "expertis" eller någon av journalisterna tillrättalagd information har egentligen aldrig funnits hos den etablerade median.
Genom nätets oanade möjligheter och välsignelse för just yttrandefriheten och det fria ordet har man dock på senare år tvingats till anpassning. En sådan är tillkomsten av kommentarfunktionen. Och nog har man mött gensvar. Heta ämnen har fullkomligt dränkts av synpunkter från ung och gammal, hög som låg.
Alla höll kanske inte måttet när det gällde personliga angrepp, rasistiska tillmälen och annat som inte hör hemma i en debatt. Detta tog man dock ganska snart itu med genom bland annat inköpt moderatorfunktion. Att man bakom denna tjänst också kunde gömma sig bakom det som jag och många med mig ser som den verkliga anledningen till strypning och censur var naturligtvis helt enligt ritningarna. För ingenstans går debattens vågor så höga som när det gäller artiklar, inslag, ledare eller krönikor kopplade till invandrings- och flyktingfrågor. Så har det alltid varit och kommer att vara just på grund av den sedan decennier "förbjudna" och censurerade debatten hos det svenska mediaetablissemanget.
Nu tycks det någotsånär fria ordet på detta område skapa så "mycket problem" att man inom samma etablissemang drar åt det klassiska och illa beprövade censurverktyget ännu ett snäpp. Ett välkänt begrepp inom totalitära samhällssystem genom alla tider men som man naturligtvis inte vill känna sig besudlade av i det "fina" och "fria" Sverige. Därför har också ordet censur i debatten ersatts med begrepp som refusering, moderering och liknande förskönande omskrivningar.
Vi andra kallar det för vad det är.
Men ingenstans i världen har dylika tilltag fungerat i det långa loppet. Och att dessutom ta till detta skamgrepp på yttrandefriheten i en tid när stanken från svensk gammelmedia är som värst är för mig helt obegripligt.
Effekten blir naturligtvis att deras främsta hot i form av de nya och verkligt fria medierna på nätet får ett allt större inflytande och blir det forum dit folk nu i än högre grad vänder sig. Detta för att i sann yttrandefrihetsanda fritt kommunicera, bli informerade och delta i det demokratiska samtalet.
Fulmedia har åter en gång visat sitt rätta ansikte. Och det är inte ett leende och en framtidsblick som präglar den nunan. Det är heller inte att begära när det är den egna hädanfärden som nu kan skönjas.
H B
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
