FIASKOHösten 2010 infördes reformen med SFI-bonus i hela landet, som gick ut på att regeringen avsatt 100 miljoner att delas ut som bonus till de SFI-elever som snabbt lär sig svenska. Alla invandrare som klarat allt eller vissa delar av sina svenskstudier inom ett år från att kursen startade har rätt till bonusen. Det högsta möjliga beloppet ligger på 12 000 kronor, följt av 8 000 kronor, 6 000 kronor, 4 000 kronor och 2 000 kronor.
Men av dessa 100 miljoner har 18,5 betalats ut. Knappt 2 000 personer har tilldelats den högsta bonusen på 12 000 kronor. De med studievana tar sig genom SFI utan några större bekymmer, har det visat sig.
- Jag hade hoppats att fler skulle ha fått bonusen, medger integrationsminister Erik Ullenhag (FP). Men det är en ganska ny reform och vi får utvärdera den efterhand, har han tidigare sagt.
Vidare menade Ullenhag att bonussystemet är en tydlig signal från samhällets sida att lära sig språket är ett av de viktigaste sätten att komma in i det svenska samhället. En morot som alltså inte fungerat särskilt väl.
Bonus till analfabeter?
Nu vill regeringens tidigare utredare Birgitta Ornbrandt göra om hela systemet. Hon är självkritisk och säger:
- Det är min definitiva och klara uppfattning att SFI-systemet behöver göras om. Bonusen måste kopplas mer till hur mycket man lärt sig utifrån de kunskaper man har, säger hon.
Detta skulle innebära att en bonus ska kunna ges till en person som klarat av de uppsatta målen i sin individuella studieplan, oavsett hur mycket personen har lärt sig jämfört med andra.
I princip skulle då även rena analfabeter kunna få bonus, det vill säga dina skattepengar.
OPINIONDebatten om hatet i kommentarsfälten har eskalerat till en politisk ”moralpanik” som – för den som var med på den tiden – för tankarna till Svar Direkt med Siewert Öholm och de farliga texterna i rockmusiken. Diskussionen har förlorat alla rimliga proportioner när man nämner dagstidningarnas kommentarsfält och terrordåden i Norge i samma mening.
Det finns säkert en och annan som verkligen tror på att kommentarsfälten skapar massmördare liksom det fanns en och annan som köpte Siewert Öholms rockmusiksalarmism för 20 år sedan. För de flesta sansade människor bör dock sådana resonemang framstå som det kvalificerade nonsens det faktiskt är. Vi förbjöd och förhandsgranskade inte rockmusiken då och vi bör inte göra det med kommentarsfälten nu.
När motsvarande koppling görs också mellan demokratiskt invalda riksdagspartier och massmördare blir det hela än mer bisarrt. SD-politiker som tror sig diskutera samhällsproblem relaterade till hög invandring och en ålderdomlig oreformerad religion får till sin förvåning veta att de i själva verket uppviglar till massmord. Påståendet är så befängt att man tror att någon försöker parodiera Siewert eller att det är Grotesco-gänget som gjort om sin visa och sjunger att allt är Åkessons fel.
De som dragit igång den här debatten bekänner sig inte själva till en Siewert Öholmsk verklighetsuppfattning. Däremot hoppas de att de ska lyckas skrämma människor ute i stugorna med sådan propaganda. Diskussionen om kommentarsfälten är i stället bara en del av en större och sedan länge pågående kampanj som handlar om att tysta personer med obekväma åsikter. Terrordåden i Norge är bara den senaste i raden av förevändningar för att försöka legitimera inskränkningar i yttrandefriheten. Att använda 69 mördade ungdomar som slagträ för att tysta ett riksdagsparti och en debatt man inte gillar kvalificerar sig dock som något av det mest cyniska i svensk politik någonsin.
De ansvariga på de stora dags- och kvällstidningarna är mer än något annat upplageängsliga. Inte heller de tror på kopplingen kommentarsfält-massmord men oroar sig över att deras trycksaker ska hamna i vanrykte om en sådan vanföreställning får fäste bland vanligt folk. Därför tar de nu det säkra före det osäkra och går alarmisterna till mötes genom att strypa kommentarsmöjligheterna på nätet. I själva verket började man med detta för länge sedan. Kommentarer har sedan lång tid tillbaka bara kunnat lämnas i anslutning till oförargligt redaktionellt innehåll.
Även tidningsledningarna döljer sina verkliga motiv genom att låta påskina att de här åtgärderna handlar om att ta ansvar för debattklimatet och stoppa hat och rasism. Att stänga dörren om sig till det journalistiska finrummet är dock motsatsen till att ta ansvar. Det är att svika läsarna, det är att sätta sin egen rädsla för att blir förknippad med näthat främst och det är att blunda för konsekvenserna och frågan om vart gräsrotsdebatten i stället migrerar.
För man tror väl inte på allvar att diskussionen upphör eller att åsikterna försvinner bara för att de inte längre syns i tidningarnas kommentarsfält? När man stängs ute från de fina tidningarnas nätupplaga klickar man sig förstås in nånstans där möjligheten att kommentera fortfarande finns – och inte bara för redaktionellt strunt utan också kontroversiella nyheter och debattartiklar. En sådan plats är Politiskt Inkorrekt. För oss som betraktar dessa nya medier som något av oaser i den svenska mediaöknen är det inte så kontroversiellt men är det verkligen dit Jan Helin på Aftonbladet och Thomas Mattson på Expressen vill styra sina diskussionssugna läsare på nätet?
En återkommande fras bland dem som vill tysta debatten om invandring och islam är att politiskt våld inte sker i ett vakuum. Det är en truism som betyder absolut ingenting. Utifrån erfarenheten att vissa politiska frågor på nätet diskuteras i hätska ordalag drar man en närmast metafysisk slutsats om att dessa frågor utsöndrar någon mystisk substans som fyller alla som släpper in dem i sitt sinne med hat som i sin tur riskerar brisera i våld.
De allra flesta av oss som är kritiska till svensk invandringspolitik kan dock argumentera kring detta sakligt, utan att vare sig höja rösten eller använda invektiv. Det som hos somliga föder hat och hätskhet är inte själva diskussionsämnet. I stället är det en uppdämd frustration över att inte kunna göra sin röst hörd, att inte bli lyssnad till, att leva i ett samhälle där man ser hur allt krackelerar i spåren av ett multikulturalistiskt experiment men bli avfärdad som rasist om man påtalar detta.
Hur resonerar de som vill minska hatet och våldet med stängda kommentarsfält, totalitär censur av Internet och mer av yttrandefrihetsinskränkningar och politiskt korrekt repression? Hur påverkas dessa frustrerade personer, för vilka kommentarsfälten och Internet varit den enda till buds stående kanalen att ventilera och nå ut med sina åsikter, om också den möjligheten tas ifrån dem? Bekräftar man inte med sådana åtgärder dessa personers verklighetsbild? Gör man dem inte ännu mer frustrerade, ännu mer hatiska och driver de som är i riskzonen ännu närmare våldets rand? I så fall är kontraproduktivt den bästa beskrivningen på det man nu ägnar sig åt.
Internet ska naturligtvis inte vara en frizon där man ostraffat kan göra sig skyldig till grova yttrandefrihetsbrott. Men yttrandefriheten på nätet ska inte heller vara mer kringskuren än vad den är i samhället i övrigt. Det är inte rimligt att vi återgår till en ordning där bara den politiska och journalistiska eliten har tillträde till det offentliga politiska samtalet via de etablerade medierna medan de elektroniska kanaler som står oss vanliga medborgare till buds stryps.
Hatet finns dessutom ingalunda bara i kommentarsfälten. Det hatas också en hel del på redaktionell plats. Etablerade opinionsbildare på Sveriges största tidningar tillåter sig regelmässigt att kalla sverigedemokrater och andra massinvandringskritiker för nazister och rasister och ägna sig åt diverse spydigheter och retoriska övertramp.
Det är ingen mänsklig rättighet att få sprida hat i kommentarsfält är en vanlig klyscha. Men är det en mänsklig rättighet om man heter Jan Guillou att som häromdagen i en krönika i Aftonbladet kalla sverigedemokrater för grobianer – ett rasistiskt frenologiskt uttryck där man tillskriver en person en aplik fysionomi och motsvarande själsförmögenheter?
Återigen, i en demokrati har alla samma rättigheter och skyldigheter. Den moderna tekniken har åtminstone delvis undanröjt den politiska och journalistiska elitens forna monopol och privilegier på åsiktsbildningens område. När vi medborgare nu inte använder vår nyvunna frihet till att uttrycka de ”rätta” åsikterna, då vill vissa ta ifrån oss denna frihet igen. Det bör vi inte acceptera.
POLITISKT VÅLDStudio Ett tar upp de senaste attackerna mot ett flertal sverigedemokrater. Medverkar gör bland annat Therese Borg, en av de utsatta, och Björn Söder, partisekreterare.
MORDPå Amerikavej i stadsdelen Vesterbro i Köpenhamn ligger en källarmoské kallad ”Muslim Cultural Institute” som huvudsakligen används av sunnimuslimer från Pakistan. Vid 9.30-tiden fick polisen larm om skottlossning utanför. En av muslimerna ska ha skjutits till döds varav några skott träffade huvudet och en eller två har skottskadats.
Ett vittne säger att offret, 21 år och pakistanier och gärningsmannen/männen, även de pakistanier, sköt på varandra. Mellan 15-20 skott ska ha avlossats. Man har sett olika män med vapen i byxlinningen varav några klev in i en bil efter dramat. Delar av svensk media skriver att de var vitklädda men utelämnar att de vita kläderna är pakistanska traditionella ”pyjamaskläder”. Polisen har spärrat av och man jagar nu gärningsmännen och övriga inblandade.
Enligt muslimen Jibran Sarwar är det en uppgörelse mellan två muslimska grupperingar.
I Oslo har polisen under många år haft problem med ett par pakistanska familjer som är grovt kriminella och deras svans. De försöker styra en del källarmoskéer men är även inblandade i mord, utpressning, narkotikasmuggling m m. De kallas för A-gjengen och B-gjengen och en del av dem har fått långa fängelsestraff på senare år.
ENSAMKOMMANDEI Emmaboda finns ett hem med ett antal ensamkommande. Den gångna helgen gick det vilt till. Två av dem bråkade och slogs om dålig städning vilket slutade med att den ene hotade att döda kompisen när han och låg och sov. Mordhotet är nu polisanmält.
Kommunstyrelsen i Emmaboda beslöt i full politisk enighet att nästa år ta emot 35 flyktingar, varav fem så kallade ensamkommande barn.
De ensamkommande barnen skall vara minst 15 år gamla, även om en "senare genomförd åldersbedömning kan medföra ändrad ålder på barnet", som Migrationsverket skriver i avtalet.
Huvudansvaret för försörjningen övergår till Arbetsförmedlingen, som också svarar för introduktionen till arbetslivet. Undantag är äldre och sådana "som inte står till arbetsmarknadens förfogande": för dem får kommunen betala försörjningsstöd.
Under 2011 får kommunen först en grundersättning på 562 800 kronor plus en schablonersättning per person och år på 50-80 000 kronor beroende på ålder. För de pengarna åtar sig kommunen att se till att flyktingarna har någonstans att bo, att de som är aktuella kommer i skola, att anställa tolkar, att ge undervisning i svenska för invandrare, samt att ge samhällsorientering.
Ett problem är att det bland de flyktingar som kommer till Emmaboda finns ett ökande antal analfabeter.
INSÄNDAREDen hetaste potatisen inom gammelmedia idag tycks vara kommentarfunktionens vara eller inte vara. I dessa debatter talas det högt och vackert om yttrandefrihet och värnandet av det fria ordet. Men längre än till de egna redaktionerna tycks ambitionerna dock inte sträcka sig. Idag är det Expressen som går till verket och stryper kommentarfunktionen till ett minimum av vad den varit.
"Jag håller inte med om din åsikt, men jag är beredd att gå i döden för din rätt att yttra den."
Voltaires vackra devis möter läsaren varje dag han/hon slår upp en tidning som exempelvis Göteborgs Posten. Men den kan lika gärna gälla all övrig gammelmedia i det här landet – åtminstone så länge det handlar om att endast sätta devisen på pränt.
Någon egentlig vilja att låta folk komma till tals annat än i form av de egna medarbetarna, väl utvald "expertis" eller någon av journalisterna tillrättalagd information har egentligen aldrig funnits hos den etablerade median.
Genom nätets oanade möjligheter och välsignelse för just yttrandefriheten och det fria ordet har man dock på senare år tvingats till anpassning. En sådan är tillkomsten av kommentarfunktionen. Och nog har man mött gensvar. Heta ämnen har fullkomligt dränkts av synpunkter från ung och gammal, hög som låg.
Alla höll kanske inte måttet när det gällde personliga angrepp, rasistiska tillmälen och annat som inte hör hemma i en debatt. Detta tog man dock ganska snart itu med genom bland annat inköpt moderatorfunktion. Att man bakom denna tjänst också kunde gömma sig bakom det som jag och många med mig ser som den verkliga anledningen till strypning och censur var naturligtvis helt enligt ritningarna. För ingenstans går debattens vågor så höga som när det gäller artiklar, inslag, ledare eller krönikor kopplade till invandrings- och flyktingfrågor. Så har det alltid varit och kommer att vara just på grund av den sedan decennier "förbjudna" och censurerade debatten hos det svenska mediaetablissemanget.
Nu tycks det någotsånär fria ordet på detta område skapa så "mycket problem" att man inom samma etablissemang drar åt det klassiska och illa beprövade censurverktyget ännu ett snäpp. Ett välkänt begrepp inom totalitära samhällssystem genom alla tider men som man naturligtvis inte vill känna sig besudlade av i det "fina" och "fria" Sverige. Därför har också ordet censur i debatten ersatts med begrepp som refusering, moderering och liknande förskönande omskrivningar.
Vi andra kallar det för vad det är.
Men ingenstans i världen har dylika tilltag fungerat i det långa loppet. Och att dessutom ta till detta skamgrepp på yttrandefriheten i en tid när stanken från svensk gammelmedia är som värst är för mig helt obegripligt.
Effekten blir naturligtvis att deras främsta hot i form av de nya och verkligt fria medierna på nätet får ett allt större inflytande och blir det forum dit folk nu i än högre grad vänder sig. Detta för att i sann yttrandefrihetsanda fritt kommunicera, bli informerade och delta i det demokratiska samtalet.
Fulmedia har åter en gång visat sitt rätta ansikte. Och det är inte ett leende och en framtidsblick som präglar den nunan. Det är heller inte att begära när det är den egna hädanfärden som nu kan skönjas.
RADIKAL ISLAMI december 2008 stängde hyresvärden ner islamisternas källarmoskélokal på Rosengård och kastade ut dem då kontraktet hade gått över tiden med minst sju månader. I lokalen härjade Islamiska Kulturföreningen som sedan flera år tillbaka har/haft Säpos ögon på sig vilket nog var en informell god anledning till att kasta ut dem. Nedstängningen ledde omgående till omfattande kravaller och mordbränder de påföljande dagarna, där både islamistiska och kriminella araber samt AFA levde rövare under flera kvällar och nätter.
Drivande namn bakom föreningen är bland annat Ammar Daoud, Basem Mahmoud (bild; i palestinasjal) och Fauk Rustemi, samtliga pro-sharia och radikala sunnimuslimer.
Källarmoskén bedrev koranskola, hånade den något liberala Islamiskt Center (stora moskén), hade flera föreläsningar med islamisten Anas Khalifa. Källarmoskén var även föremålet i den s k Rosengårdsrapporten från Försvarshögskolan/CATS (Magnus Ranstorp), som pekade på hur islamisterna på Rosengård tvingade kvinnor att bära slöja, att inte umgås med icke-muslimer, med mera. Sympatisörer avbröt exempelvis ett midsommarfirande där kvinnor fick utstå spott och spe för att de inte hade slöja på sig och att de lyssnade på musik. Detta har även en journalist på Sydsvenskan redogjort för och inträffade 2004 om vi minns rätt.
Basem Mahmoud och ett annat skägg satt med i SVT Debatt angående Rosengårdsrapporten. Janne Josefsson ställde raka frågor om Basem med kollegor sympatiserade med radikal islamism, jihad och inte minst såg upp till Usama Bin Ladin. Deras svar var undvikande, nekande och "vill inte kommentera det" genomgående.
Vidare,
Islamisterna stönade över att blivit utslängda från källarmoskén och smidde nya planer. De bildade Islamiska trossamfundet i Skandinavien och knöt till sig en arabisk islamist, Khalil Assi, som tidigare bott i Danmark och varit med i den danska versionen Islamskt trossamfund. Den är en del av det islamistiska Muslimska Brödraskapet. Trossamfundet har hela tiden försökt dölja vad de står för och samtidigt fjäskat för danska regeringen och myndigheterna om "integration, arbete är allt, vi samarbetar gärna".
Det var dess ledning som åkte runt i mellanöstern 2005 och hällde bensin på elden efter Muhammedteckningarna. Utöver de tolv illustrationerna hade man även med sig egna fejkade och påstod att dessa tillhörde kollektionen. En fejkad bild föreställde en man med gristryne på sig. Det visade sig vara från en fransk maskerad.
Ordförande undertecknade jihad-uppmaning
Idag bor Khalil Assi i Malmö och är talesman/ordförande för Islamiska trossamfundet i Skandinavien. I media framstår han som beskedlig. Säger rätt saker vid rätt tillfälle. Och media sväljer allt utan att ifrågasätta eller pressa honom. Det borde de nämligen göra:
Khalil Assi har tidigare undertecknat, som nr 16, "The Istanbul Declaration" som uppmanar till jihad mot Israel, Danmark, med mera.
En annan i deras ledning skrev ett kortare manifest 2009 vilket var tänkt att bara nå muslimerna internt. I manifestet spydde han ut sin galla över judar, HBT, väst, Israel, USA osv. Men dansk media fick tag på dokumentet och danska politiker gick fullständigt i taket. Även gällande Khalils namnteckning fick politkerna att se rött. Det ledde bland annat till att danska Säpo, PET, höll fler ögon på gänget. Politiker kände sig grundlurade eftersom samfundet hela tiden försöker framhålla att de är för integration och inte alls innehåller radikala element. Bevakningen av dem har blivit tuffare och mera granskande, både av polisen, PET, politiker och media.
Av den anledningen insåg en del radikala både i ledningen och bland fotfolket att de aldrig skulle få genom kraven på nytt könsuppdelande center eller liknande. Mannen som skrev manifestet, vars namn vi tappat bort, är därför en av de radikala islamister, som tillsammans med Khalil Assi, sett chansen att nästla sig in i lättlurade Sverige och då Malmö och här pressa på att bygga upp ett könsuppdelat islamistiskt center inklusive en moské alt. bönerum.
Malmö – en blåst stad
Islamiska trossamfundet i Skandinavien inkom med planerna om ett ”islamiskt center” till Malmö stad. Eftersom det är övervägande sossar, miljöpartister och vänsterpartister i alla nämnder och kommunfullmäktige var chansen stor att få köpa nödvändig mark. Det fick man. Malmö stad sålde mark invid Danska vägen och Östra kyrkogården och ligger i utkanten av Rosengård. När planerna offentliggjordes sommaren 2010 protesterade grannarna. Bland annat ansågs försäljningspriset på 3,3 miljoner kronor vara misstänkt låg. Köpet gick ändå igenom och man fick då bygglov.
Centrat är ca 2 500 kvadratmeter i fyra plan med bland annat könssegregerad idrottshall och simhall och skilda bönerum för män och kvinnor. Det ska även ha bröllopsrum, aktivitetshus festlokal/allaktivitetshall, (koran)skola, reception, kontorsrum, kafé och kök – och minareter.
Byggstopp
Allt var klart för bygge. Men i juni, på stadsbyggnadsnämndens möte, väcktes, enligt andre viceordförande Stefan Lindhe (M), frågan om eventuella böneutrop av Håkan Linné (FP). Han ville ha garantier att inget sådan verksamhet skulle bedrivas på grund av områdets känsliga miljö med östra kyrkogården i närheten. Han och fick med sig två av socialdemokraterna och kunde därmed vinna majoritet för sitt krav.
– Det har jag funderat på mycket och jag ville ha frågan utredd. Lokalen ligger så nära Östra kyrkogården där det ständigt är begravningar. Jag ville ha klarlagt att den känsliga kyrkogårdsmiljön inte skulle störas och att det inte skulle uppstå konflikter mellan det islamiska trossamfundet och övriga Malmö, säger Linné.
En fråga som stadsbyggnadskontoret inte kunde svara på.
– Vi fick veta att frågan om böneutrop inte hanteras i bygglovsärenden, säger nämndens andre vice ordförande Stefan Lindhe (M).
En intensiv debatt sattes igång och flera ledamöter i nämnden påpekade att inga minareter ingår i ritningarna. En socialdemokrat, miljöpartist samt en vänsterpartist röstade ja till bygglovet. Linnés yrkande om återremiss vann dock gehör hos två socialdemokrater, två moderater samt nämndens enda sverigedemokrat.
– Det här är en känslig miljö och då tycker jag det är helt rimligt att frågan utreds innan vi går till beslut, säger Stefan Lindhe (M).
Bygglovet sköts nu på framtiden och frågan om eventuella böneutrop skulle utredas. Khalil Assi svarade kring böneutropen:
– Nej, aldrig. Det kommer inte att bli några böneutrop utanför byggnaden. Det skulle vara konstigt eftersom det här är ett familjecenter. En samlingsplats dit alla är välkomna.
Politikerna krävde ett skriftligt intygande och garantier från honom och frågan gick på återremiss. I svaret skriver Khalil Assi:
”Och som styrelse för detta projekt kan vi försäkra er om att inget böneutrop kommer att ske då planer för detta inte finns överhuvudtaget.”
Den 25 augusti sammanträdde åter stadsbyggnadsnämnden – och gav klartecken till bygglovet av ett islamistisk center, där dess ordförande kristallklart undertecknat uppmaningar till jihad mot Israel, Danmark, med flera länder.
Maila för all del denna post till Malmö stads politiker och uppmärksamma dem på vilka man givit bygglov till. Observera att all e-post till stadshuset diarieförs och därmed blir offentliga för allmänheten inkluderat ditt namn. Håll även god ton i alla era utskick.
DANSKA VALETDen 15 september går danskarna till val och partiernas valaffischer pryder gator och torg. Men Danmark är inte förskonat från politiska attentat. Vi vet ju hur det är under den svenska valrörelsen.I ett område fick Liberal Alliance sina plakat förstörda eller övermålade medan budskapen jämte, från SF (Socialistisk Folkeparti), Enhedslisten (motsvarande Vänsterpartiet och Radikale (liberaler), förblev orörda.
Men det mest iögonfallande är sabotaget mot Socialdemokraterna, Radikale och SF i invandrartäta stadsdelar. På personvalsaffischer har man klistrat upp klistermärken med texten:
”Lovgivningen tilhører Allah" och "Demokrati er hykleri – hykleri i helvedet".
Några affischer hade även klistermärken med citat från Koranen.
Minst tre socialdemokrater, en från Radikale och en från SF har drabbats. Flera av dem är invandrare och några är muslimer. Även affischer som hängts upp i lokala affärer har rivits ner och köpmännen har blivit hotade. Politikerna är också säkra på sin sak: det är islamister som står bakom sabotaget – och man pekar ut det radikala Hizb ut-Tahrir. Ett vittne såg män med långt skägg och pyjamaskläder riva ner plakaten. Det är nu polisanmält som politiskt motiverad skadegörelse vilket kan ge böter eller fängelse.
Ovanstående bilder är från Rådhusplatsen i centrala Köpenhamn.
Hizb-ut-Tahrir är en extremistisk islamisk organisation som är förbjuden att verka i många länder. Men i Danmark är de tillåtna – ännu så länge. Deras mål är ett världsomspännande kalifat. En stat där det inte finns några val, yttrandefrihet eller demokrati. Bara en ledare som bestämmer allt, profeten Muhammeds ställföreträdare: Kalifen. Kalifatet innebär sharialagar, konkret innefattar avhuggning av händer vid stölder och stening av otrogna kvinnor. Detta vill Hizb-ut-Tahrir försöka införa i Danmark och västvärlden. Hizb-ut-Tahrir har redan etablerat sig i Sverige, men hur pass omfattande det är vet vi inte.
2008 såg det ut så här på invandrartäta kriminella Nörrebro. Var beredd att sänka volymen.
Vid demonstrationen mot demokrati och yttrandefrihet i Köpenhamn uppmärksammade många att även Islamisk Trossamfund (d v s Muslimska Brödraskapets avläggare i Danmark) deltog. Brödraskapet står som bekant även bakom stora moskén på Södermalm i Stockholm.
Danska:
Islamisk Trossamfund til demonstration imod ytringsfrihed
Drøje hug til ytringsfriheden og krav om en islamisk kalifatstat, da Hizb-ut-Tahrir holdt demonstration på Nørrebro i København. Formanden for Islamisk Trossamfund var med på gaden.
”Vi er samlet her i dag, fordi ytringsfriheden er et forbandet instrument i politikernes hænder,” lød det blandt andet fra talerstolen, da Hizb-ut-Tahrir i går arrangerede demonstration på Nørrebro. På Sankt Hans Torv indtog foreningens formand, Fadi Abdullatif, talerstolen og lod pisken smælde over ytringsfriheden. Det beretter Politiken.
”I islam har vi pligt til at sige sandheden. Ytringsfriheden er friheden til at lyve,” sagde Fadi Abdullatif ifølge Politiken.
TORTYRAli, en asylsökande afghan med avslag och som konverterat till kristendomen överfölls på en norsk asylförläggning av ett antal islamister. Två av dem hade frågat ut honom varför han inte fastade under ramadan vilket han inte vill svara på. En av dem sa att han visste om att Ali tidigare varit muslim och att de måste utföra jihad mot honom. De krävde att han skulle gå tillbaka till islam annars skulle de döda honom. En uppehöll honom medan en annan slog ner honom med ett kokkärl som innehöll kokande vatten. Polisen kom sedan till förläggningen och Ali togs till sjukhus med svåra brännskador i nacken.
När han fick komma tillbaka till förläggningen hade muslimerna smetat in dörrhandtaget med någon form av klet som orsakar brännskador vid beröring. Han upptäckte det i tid och personalen tvättade bort kletet.
Ali är livrädd och säger att islamisterna inte kommer att ge sig förrän han är död. Han säger också att det finns ca 150 muslimer, araber, somalier och afghaner på förläggningen och bara fem kristna. Dessa är utfrusna av muslimerna. När tidningen intervjuar Ali vågar han inte visa ansiktet för om han skickas tillbaka till Afghanistan är han säker på att bli stenad till döds – med myndigheternas goda minne.
Chefen på anläggningen säger att man försöker styra upp händelsen med alla parter och är samtidigt mån om att lyfta fram asylmottagningarna som fredliga. Något om inte stämmer. Förra sommaren gick asylsökande fullständig bärsärk och brände ner två stora anläggningar i Norge vilket PI skrev om då.
Chefen avrundar med:
- I Norge har vi religonsfrihet. Derfor har vi nulltoleranse dersom det noen blir trakassert som følge av religiøs overbevisning.
Polisen har flera misstänkta och utreder våldsbrottet.
ISLAMISERINGENSedan 20 år tillbaks har det funnits ett förbud emot byggnation av moskéer i Köpenhamn. I staden (och landet) finns idag istället "bön-rum" som fungerar som moskéer för muslimer. Nu har dock detta ändrats – byggandet av en storskalig moské i Köpenhamn har nu officiellt godkänts. Imam Ali-Moskén i Köpenhamns Vibevej, ska byggas ut till en fullskalig och väl-designad Moské.
Minst två minareter ska byggas samt en kupol. Projektet har diskuterats länge, men har mött motgångar. Dessa motgångar har dock sällan varit politiska. I diskussionen mellan politiker är Dansk Folkeparti det enda parti som öppet motsatt sig bygget. Det största problemet i projektet har varit rent finansiellt – pengarna har inte funnits där. Men nu har räddningen tack och lov kommit för Danmarks shia-muslimer: Irans prästerskap har erbjudit sig att påkosta hela projektet. Uppskattningar finns om att det rör sig om c:a 100 miljoner USD. Lars Weiss, Socialdemokraterna, menar att det "inte är Köpenhamns kommuns sak att lägga sig i vem som finansierar ett byggprojekt".
Imam Ali-moskén ryms för nuvarande i f.d service-hus för bilar
Den nya moskén vänder sig primärt till Shiíter. Men Sunni-muslimer i Danmark behöver dock inte känna sig bortglömda. För tillfället planeras även byggandet av ett muslimskt jättecenter i stadsdelen i Amager, ett projekt som designats av den danska firman Bjarke Ingels Group. Centret kommer bl.a. rymma ett bönrum för 3000 personer, en "amfi-teater", ett islamskt bibliotek och boende för besökande imamer. Köpenhamns Kommun har utsett Muslimernes Fællesråd (The Muslim Council of Denmark) som ansvariga för att finansiera och sedan sköta centret.
ANTIDEMOKRATJan Myrdal är, för er som inte känner till honom, en synnerligen inbiten gammelkommunist ut i fingerspetsarna och antidemokrat. Han drar sig inte för att umgås med radikala islamister som exempelvis antisemiten Mohammed Omar. Jan Myrdal har vägrat ta avstånd från bl a Pol Pots Kampuchea, Stalins gamla Sovjet, Kinas regim och massakern på himmelska fridens torg och dess övergrepp i Tibet samt försvarat fatwan mot Salman Rushdie och hyllat den islamiska revolutionen i Iran.
Diktaturer som var/är emot yttrandefriheten och medborgliga rättigheter. Samtliga har också gjort sig skyldiga till omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna.
Och för att toppa det hela instiftade han Leninpriset med prissumman 100 000 kronor. Tanken var att priset ska tilldelas "olydiga samhälls-debattörer" som verkar i Jan Myrdals samhällskritiska och upproriska tradition. Prisets namn anknyter till Lenins fredspris som delades ut i Sovjetunionen "som motpol till olika borgerliga pris i väst". Syftet med det nya priset sägs vara att återställa en bred humanistisk och socialistisk kultursyn i samhället, något som i "dagens svenska offentlighet är i det närmaste utraderad". Den första pristagaren var islamkramaren och anarkisten Mattias Gardell.
Förra året ”spottade” Jan Myrdal på våra stupade soldater i Afghanistan. Under ett tal på St Xavier's College i Mumbai, Indien, sa han:
My anger is so strong that I can feel the taste of blood in my mouth when I see TV pictures of US marines, Swedish mercenaries or Nato soldiers in Afghanistan. And my deepest personal feeling then is that the only good foreign soldier on Afghan soil is a dead one.
Allan Widman (FP) intervjuades i The Local och svarade:
This is a horrifying and shocking statement if it is correct. I don't know what got into him," Allan Widman, defence spokesman for the Liberal Party (Folkpartiet), a member of the government coalition. It's both cruel and cynical towards Swedish troops in Afghanistan, as well as their families here.
Förbannad moderat
I november ska Myrdal föreläsa på Växjö stadsbibliotek om naxaliterna i Indien, en kommunistisk (maoistisk) rörelse. Detta upprör moderaten Ulf Hedin, bland annat ordförande i fritidsnämnden och fullmäktigeledamot. På Twitter skrev han:
Nu vill han stoppa Myrdal från att föreläsa och kanske ska skriva till Kulturnämnden. Smålandsposten var snabbt framme:
Har vi inte yttrandefrihet i landet?
Enligt Ulf Hedin får Jan Myrdal visst ha sina åsikter men ska inte få möjligheten att sprida dem i Växjö.
– Varför bjuder man inte in till exempel Jimmie Åkesson eller någon annan från den sidan? För kulturen har det alltid varit lite finare att vara vänsterdiktaturkramare än högerdiktaturkramare. Och det gillar inte jag. Jag ogillar för övrigt all diktatur.
Johan Hultberg är moderat riksdagsman från Växjö. Han talar om Jan Myrdals sympatier för maoistiska grupper, maktfullkomliga regimer och antidemokratiska uppfattningar.
– Att låta Myrdal reflektera om naxaliternas kamp och de sociala problemen i Indien är som att låta Jimmie Åkesson föreläsa om islam. Det blir knappast särskilt nyanserat. Detta vittnar om att biblioteksledningen uppenbarligen brister i sitt omdöme.
SMP Ledaren i Gefle Dagblad anser att media är inkonsekventa som ägnar spaltmeter åt Ingvar Kamprads förflutna och struntar i de vänsterextrema:
Må det icke missförstås såsom att förmildra nazismen, men kommunism är lika illa. Var finns grävandet om kända svenskar med sentida fascination inför vänsterextremism? Sverige är inte förskonat från sådana. Jan Myrdal, till exempel, har högaktat snart sagt varje variant av kommunistiska mördarregimer som existerat och existerar. Ändå bjuds han in till än det ena, än det andra, författarframträdandet. Är det så att så kallade kulturpersonligheter döms mildare än företagare, eller är det så att kommunism döms mildare än nazism? Eller både och?
OPINIONIdag presenterade Synovate sin väljarbarometer. Siffrorna är minst sagt spektakulära. Fyra partier – Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Vänsterpartiet – hamnar under riksdagsspärren och moderaterna ökar till hela 36 procent. Socialdemokraterna står i princip still. Sverigedemokraterna minskar på ett dramatiskt sätt till 2,9 procent vilket gjort ett stort antal av mediernas självutnämnda opinionsuttolkare själaglada. Analyserna präglas pga detta mer av önsketänkande än av vederhäftighet.
Medias analyser av den senaste Synovatemätningens siffror framstår som påfallande grunda, i synnerhet mot bakgrund av hur uppseendeväckande siffrorna faktiskt är. Ingen ställer exempelvis de uppenbara frågorna om varför Synovatemätningen skiljer sig så markant från andra nyligen presenterade mätningar och ifall siffrorna verkligen bör tas at face value eller tvärtom med en god nypa salt.
Moderaternas toppnotering förklaras, bl.a. av DN:s ledarskribent Peter Wolodarski, med att svenskarna i sitt krismedvetande nu premierar stabilitet och ansvarstagande. Den analysen motsägs dock av ett antal faktorer. Krisen det talas om är de skuld- och budgetbekymmer som länder på kontinenten och USA dras med. För svenskt vidkommande handlar denna kris i huvudsak om eventuella förväntade sekundäreffekter och det är svårt att riktigt tro att svenska folket är så oroliga över detta att det kan förklara moderaternas exempellösa uppgång. Dessutom har moderaternas regeringsduglighet och ansvarstagande starkt ifrågasatts efter valet – bristande insikt om att man nu leder en minoritetsregering och frånvaro av ambitioner att aktivt förankra sina förslag i riksdagen.
De flesta analytiker är rörande eniga om att Sverigedemokraternas stora tapp kan kopplas till terrordåden i Norge den 22 juli och det faktum att attentatsmannen Anders Behring Breivik uttalat politiska åsikter som kunnat tolkas som sympatier för invandrings- och islamkritiska partier. Även Synovates egen chefsanalytiker Nicklas Källebring ansluter sig till teorin att Sverigedemokraternas kraftiga nedgång är en effekt av dessa terrordåd.
Det operativa ordet i Källebrings uttalande är ”effekt”. Vad är det egentligen för slags effekt det är fråga om? De flesta uttolkare är så uppfyllda av en illa dold förtjusning över den låga siffran att man underlåter att göra sitt jobb ordentligt. Alla opinionsanalytiker är väl medvetna om att Sverigedemokraterna alltid presterar bättre i skarpt läge än i opinionsundersökningar. Partiet är föremål för vad man kan kalla en omvänd Bradleyeffekt. Detta förtigs dock regelmässigt när opinionsresultat redovisas och diskuteras.
Medie- och politikeretablissemanget har i en ohelig allians målmedvetet och under lång tid målat upp en nidbild av Sverigedemokraterna som ett nazistiskt, rasistiskt, främlingsfientligt och islamofobiskt parti på vilket endast lågutbildade, arbetslösa, lågbegåvade, långtidssjukskrivna, småkriminella och alienerade arga unga män iklädda konspiratoriska foliehattar röstar. Följden är att det har blivit i hög grad socialt stigmatiserande att komma ut som Sverigedemokrat. Det kan också ta sig mer handfasta uttryck som att du blir utkastad ur facket, inte kommer ifråga för jobbet du sökt eller i värsta fall utsätts för hot, trakasserier och våld.
Många Sverigedemokratiska väljare och sympatisörer väljer därför att tiga om sin politiska tillhörighet. Vill man ändå ventilera en invandringskritisk åsikt offentligt så inleder man alltid med brasklappar som ”Alltså, jag röstar ju inte på SD men…”. Detta stigmata ger naturligtvis också utslag i vad man, när opinionsundersökningsföretaget ringer, uppger att man röstar på för parti.
I en tid när nyss nämnda medie- och politikeretablissemang ägnat sig åt en exempellös och i osmaklig cynism närmast oöverträffad smutskastningskampanj av Sverigedemokraterna som medskyldiga till massmord och terrordåd, tarvar det naturligtvis större politiskt mod än någonsin att öppet vidgå att man röstar på detta parti. Detta är ingalunda detsamma som att man bytt åsikt och inte skulle rösta på Sverigedemokraterna i skydd av den svenska valhemligheten. Det är närmast att betrakta som tjänstefel av landets opinionsanalytiker att inte göra den distinktionen, att inte redovisa att det finns fler sätt att tolka den s.k. Norgeeffekten än att det är fråga om stora reella strömhopp av väljare från partiet.
Få analytiker tycks heller reagera på att Norgeeffektmyntets andra sida helt lyser med sin frånvaro i Synovates mätning. Socialdemokraterna ökar så lite att det ligger inom den statistiska felmarginalen. Detta trots de starka sympatier rörelsen fått efter massmordet på en hel generation unga norska socialdemokrater på Utöya och det beröm Norges statsminister Jens Stoltenberg inhöstat från i stort sett alla politiska bedömare för sin hantering av detta nationella trauma.
Innan denna mätning har de flesta bedömare varit eniga om att också de svenska socialdemokraterna fått draghjälp av det som skett i Norge. Nu kommenterar man inte frånvaron av kvitto på detta. Sveriges statsminister har för övrigt fått svidande kritik, också från de egna leden, för sin dåliga hantering och bristande synlighet i samband med Norgedåden. Detta avspeglar sig inte alls i Synovates opinionssiffror. Man behöver inte vara särskilt konspiratoriskt lagd för att se en dold agenda bakom att så kraftfullt betona Norgeeffekter i det ena fallet men inte alls nämna dem i det andra eller tredje.
Enligt statistiksajten Status.st som kontinuerligt sammanställer alla tillgängliga data om Sverigedemokraternas väljarstöd ligger partiet stabilt strax ovanför valresultatet, dvs runt sex procent. Givet den nyss nämnda omvända Bradleyeffekten och med en titt in i backspegeln på hur Sverigedemokraterna presterat i val jämfört med valundersökningar kan man dra slutsatsen att partiets verkliga väljarstöd troligtvis är en eller ett par procentenheter högre. En liten faktisk dipp av övergående natur i Sverigedemokraternas väljarstöd till följd av terrordåden i Norge är att förvänta, dock inte alls så stor som denna Synovateundersökning ger sken av. Den siffran har som redogjorts för troligen helt andra förklaringar.
Allmänt bör också en undersökning med så sensationella och från andra undersökningar avvikande siffror för så många partier betraktas med ett väsentligt större mått av skepsis än vad mediernas bedömare nu ger uttryck för. Viktigt att komma ihåg är dessutom att opinionsundersökningar i motsats till val inte föregås av någon valrörelse. Är det ett troligt skarpt valscenario att moderaterna får 36% av rösterna och att fyra partier åker ur riksdagen?
En mer sansad och bredare förankrad bedömning torde vara att moderater och socialdemokrater fortsätter föra en jämn och oviss kamp under återstoden av mandatperioden om titeln som Sveriges största parti. Vidare finns förstås också en reell risk för att ett eller två av de partier som länge balanserat farligt nära fyraprocentsspärren verkligen åker ur riksdagen. Att fyra partier skulle göra det i ett och samma val och att Sverigedemokraterna skulle vara ett av dessa är dock en rejäl högoddsare som man nog inte bör spela hela sitt sparkapital på.
Eftersom jag i artikeltexten ifrågasätter delar av DN:s ledarskribent Peter Wolodarskis analys om orsaken till moderaternas höga siffra, är det inte mer än rättvist att jag också uppmärksammar att han faktiskt erkänner att Sverigedemokraternas låga siffra kan ha de orsaker jag skisserar ovan. Jag hade inte läst Wolodarskis ledare innan jag skrev artikeln, bara sett honom uttala sig i SVT Gomorron där han inte nämnde detta. Så här skriver Wolodarski:
SD:s ras kan förklaras av tragedin i Norge. Men också av att vissa av partiets väljare är ovilliga att berätta om sitt val för utomstående. Partiet får även i vanliga fall mer stöd i verkliga val än opinionsmätningar. Efter händelserna på Utøya kan man tänka sig att sympatisörerna i än lägre grad har lust att berätta vilket parti de egentligen stöder.
TYSKLANDPolitikern Lars Seidensticker från det anti-islamiska partiet Pro Deutschland attackerades då han och partikamrater hängde upp valaffischer på en gata i Berlin.
En maskerad man attackerade Seidensticker genom att spraya syra i Seidenstickers ansikte. Man misstänker att gärningsmannen troligtvis är en vänsterextremist. Seidensticker vårdades på sjukhus för sina skador och har inte drabbats av några permanenta skador, han återvände direkt ut på gatorna för att fortsätta att sätta upp fler valaffischer.
UPPFRISKANDENästa vecka tar Janne Josefsson över som programledare för Ring P1 från den ofta rabiata Täppas Fogelberg. Josefsson har länge varit en anhängare av det mångkulturella samhället, dock har han – i skarp kontrast till sina kollegor – insett att det havererat och erkänt att hans egen yrkeskårs största svek är att mörka konsekvenserna av detta omvälvande sociala experiment.
GP har talat med Josefsson inför det nya jobbet.
- Det finns nu en paradoxal effekt av vansinnesdåden i Norge: att man ska lägga band på debatten och inte prata om vissa saker. Jag menar det motsatta, jag som är en stor anhängare av ett mångkulturellt samhälle tycker också att det finns en verklig anledning att prata om haveriet av det. Folk måste få yttra att det inte blev som det var tänkt.
- Menar man allvar med någonting så tycker jag att man ska få säga det. Men jag kommer ju att ifrågasätta om någon säger att demokratin ska bort. Det finns ju några regler för Public Service, att vi ska värna om demokratiska värden. Men jag märker att vissa programledare blir skraja när någon tycker något som inte är korrekt, något som är annorlunda.
- Jag har märkt ett allt större gap mellan hur folk pratar på gatan, på fester och vid fikaborden, jämfört med hur man pratar i den offentliga debatten. Jag tror att det gapet är farligt och jag vill minska det. Jag vill helst inte ha några spärrar eller telefonslussar alls.
STEYNDen eminente Mark Steyn diskuterar den västerländska civilisationen och sin nya bok After America: Get Ready for Armageddon. Samma bok diskuteras även i detta inslag.
FUSKÖkända Södertörns högskola, där en rad tveksamma så kallade experter på ämnen som rör invandring och mångkultur huserar, tilldelas med resten av högskolorna i Södertörn och Mälardalen den föga smickrande utnämningen som de med flest fuskande elever.
Södertörns högskola, beläget i kommundelen Flemingsberg som utgörs av en stor andel så kallade nysvenskar, framhäver sin ”mångkulturella profil”. 2005 bestod 27 procent av de nya studenterna av invandrare, den högsta andelen i Sverige. I området Södertörn ingår bland annat ökända och mångkulturella kommuner som Botkyrka, Haninge, Huddinge (dit Flemingsberg tillhör) och Södertälje.
SVT ABC rapporterar i dag att fusk som lett till avstängning eller varning under 2010 varit mest förekommande på Södertörns och Mälardalens högskolor. Lägst andel fuskare finns på Sveriges lantbruksuniversitet och Göteborgs universitet, allt enligt siffror från Högskoleverket.
I hela riket blev 750 studenter avstängda eller varnade under 2010, en ökning på hela 48 procent jämfört med 2009.
SKAMKULTURKontroll. Makt. Skam. Religionens lagar som i betydelse står över landets lagar. Här ser man krocken emellan våra parlamentariska demokratiers ideal och den islamska teokratins regler. En irakisk sunni-muslimsk familj som för tjugo år sedan sökte asyl i USA. Dottern i familjen som i sina sena tonår upptäcker att hon inte kan acceptera tvångsgifte med en släkting från Irak. Fadern som, med stöd av modern och sonen, avsiktligt kör ihjäl dottern på en parkeringsplats utanför socialkontoret.
Bill Hemmer på Fox news har gjort en mycket bra rekonstruktion av händelseförloppen och intervjuar bl. a. Mark Steyn som konstaterar att skammord sker med ökande frekvens i Västvärlden. Både i Skandinavien, USA, Storbrittanien och Tyskland ökar morden på unga kvinnor som inte böjer sig för familjens och religionens bud. Han konstaterar att vare sig fadern eller modern ångrar mordet, de tycker att dottern har det bättre nu, ”när hon är i paradiset”, i stället för att leva som en ung amerikanska. Han noterar att familjen är tillräckligt assimilerade i USA för att veta att det är viktigt att under rättegången hitta kryphålen för att bli fri, låtsas att man har psykologiska problem t. ex.
Naturligtvis tror inte ordföranden för Arizona-divisionen av den islamistiska organisationen CAIR – en utpost av det muslimska brödraskapet i Nord-Amerika – att mördandet av dottern är ett skammord. Muhamed El-Sharkawy menar att fadern drabbades av plötsligt ”raseri” när han såg dottern, Noor, i sällskap av en irakisk kvinna som tidigare var vän till familjen. Men det hör till CAIR:s taktik att försöka dölja muslimska brödraskapets långsiktiga plan att ta över Västerlandet med fredliga metoder och islamisera länderna via ett lågintensivt jihad.
I januari 2011 började rättegången mot fadern Faleh Al-malaki. Åklagaren, Laura Reckart, citerar en av USA:s första statsmän, Thomas Jeffersson när han konstaterade att ”Ingen människa kan betraktas som en hedervärd person efter att han har gjort något felaktigt.” Hon var från början inställd på att det var ett skambrott som hade skett och ville få fadern dömd till livstid för mord.
Juryn klarade inte av att döma fadern för mord, utan betraktade dödandet som dråp. Är själva företeelsen skammord så främmande för västerlänningar att man inte tror att de sker? Zuhdi Jasser från American Islamic Forum for Democracy anser att domen var en seger för multikulturalismen över allas lika rättigheter inför lagen. Det vill säga ett stort misslyckande. I det långa loppet kommer denna typ av förlåtande attityd gentemot andra sedvänjor erodera vårt eget samhälle. Domaren Roland Steinle dömde den nu 50-årige fadern till 34 års fängelse.
Mark Steyn och åklagaren Laura Reckart konstaterar båda att skambrotten i USA ökar och att det inte verkar finnas någon medvetenhet i landet om detta.
Hur kommer det sig att ingen vågar säga sin riktiga åsikt när någon utomstående hör, att ingen vågar säga ifrån när politiker gång på gång gör val som bryter ner landet inifrån, och att knappt ens någon vågar rösta på ett parti som tycker som de själva gör, trots att det i Sverige är en säker hemlighet vem man röstar på?
Media och politiker i Sverige har skapat ett sådant skräckvälde av politisk korrekthet och "snällism" att det på allvar börjar kännas mindre och mindre som en riktig demokrati för varje dag som går. Precis som i alla andra länder utan riktig demokrati (och speciellt de där islam och muslimer har en betydande roll av någon anledning) så kommer detta så småningom (och snabbare än vad de flesta verkar tro i sin passivitet) oundvikligen leda till katastrof och kanske t.o.m. inbördeskrig, om vi inte gör något NU!
Våga höja er röst och säga er mening, innan det är helt försent!
vara kommentarfunktionens vara eller inte vara. I dessa debatter talas det högt och vackert om yttrandefrihet och värnandet av det fria ordet. Men längre än till de egna redaktionerna tycks ambitionerna dock inte sträcka sig. Idag är det Expressen som går till verket och stryper kommentarfunktionen till ett minimum av vad den varit.
Men det mest iögonfallande är sabotaget mot Socialdemokraterna, Radikale och SF i invandrartäta stadsdelar. På personvalsaffischer har man klistrat upp klistermärken med texten:
