LÄSARBIDRAG Alla vi som länge under stor vånda sett den naiva, politiskt korrekta, hållningen mot islamismen i Sverige, trots alla bevis världen över för vilken totalt omodern och människofientlig ideologi islam är har säkert undrat. Hur länge skall det dröja innan det liberala Storbritannien skall reagera? Vi ser dagligen hur heltokiga imamer och uppviglare med Storbritannien som bas spyr galla över det land som gett dem det liberala samhällets fri- och trygghet, samt över USA och Israel. Nu kom det till slut. Storbritanniens premiärminister, David Cameron, har liksom tyskarna före honom, nu äntligen tagit bladet från munnen och utbrustit: "Enough is enough"! Vid en säkerhetskonferens i München konstaterar Cameron, liksom tyskarna, att multikulturalismen har fallerat. Han konstaterar – som "den värste hädare och rasist"- att Storbritannien måste stärka sin nationella identitet. Fy, så hemskt!
Den hittillsvarande passiva toleransen har enligt Cameron inte givit några som helst positiva resultat och han förespråkar nu en "muscular liberalism", en tuff liberalism! Storbritannien har bättre möjligheter än många andra länder att sätta kraft bakom dessa ord. De svenska politikerna i gemen kommer att äta upp sina tungor innan vi får höra något liknande i vårt land, "read my lips".
Var finns de svenska statsmännen som vågar tala klartext, erkänna häpnadsväckande misstag och lägga om kursen? Tyvärr, liksom greken Diogenes får vi gå omkring med en lykta mitt på ljusa dagen och förgäves söka efter en hederlig man eller, i rättvisans namn, kvinna.
Cameron ifrågasätter allt statligt bidragsgivande till diverse muslimska organisationer som i många fall arbetar emot det samhälle som tagit hand om deras medlemmar och ledare. Man måste enligt Cameron ställa konkreta frågor och kräva otvetydiga svar, inte det undanglidande "bludder" som är comme il faut bland de så kallade moderata muslimska ledarna och även hos den ständigt nöjt leende och välklädde muslimske moderata riksdagsledamoten, Waberi. Omfamnar den aktuella muslimska organisationen de mänskliga rättigheterna så som de formulerats av världssamfundet?
Gäller den sekulära lagen alla muslimer inom den aktuella jurisdiktionen även om den strider mot den medeltida sharian? Är kvinnan jämställd med mannen? Tar man verkligen avstånd från allt vad gäller terror, stening, avhuggande av händer, piskning, hedersmord med flera groteska företeelser? Accepterar man de demokratiska principerna, det vill säga att folket väljer sina representanter som i sin tur utser landets ledning? Accepterar man allmänt accepterade normer i de civiliserade ländernas arbetsliv och skolor så att en integration över huvud taget är möjlig?
Naturligtvis kommer nu ett antal muslimska organisationer att rasa då de uppenbarligen trott att de kan fortsätta att lura av de "dumma otrogna" en massa bidrag utan den minsta motprestation annat än fagert tal och halvkvädna visor precis så som även sker i Sverige. Kanske finns det goda skäl för imamer och andra uppviglare i Storbritannien att nu betänka sin situation. Vart skall de söka sig för att fortsätta att spy ut sin uppenbara galla? Till Sverige kanske ty här är tiden tyvärr inte kommen än.
Det skall bli ytterst intressant att se hur vår egen statsledning skall reagera på Camerons tal samt naturligtvis också vänsteroppositionen och den politiskt korrekta journalistkåren. Risken är att den räddhågsna och förlägna "tystnaden" får råda.
Olof G.
Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt
