DEBATT I en lång debattartikel i Svenska Dagbladet försöker Jesús Alcalá belysa dilemmat med heltäckande niqab i samhället respektive diskriminerande muslimska män.
Samtidigt som Alia strider för sin niqab, strider Miriam mot den diskrimingering kvinnor utsätts för i hennes SFI-klass. Jesús Alcalá menar att argumenten för heltäckande slöjor för kvinnor inte håller.
Innan vi går vidare kan det vara värt att nämna artikelförfattarens bakgrund. Juristen Jesús Alcalá Morillas, född 1951 i Madrid, är tidigare ordförande för svenska Amnesty. Han har även varit ledar- och kulturskribent på DN och Sydsvenskan. Den 31 maj 2002 fastställde en enig Svea hovrätt Stockholms tingsrätts fängelsedom på 18 månader mot Alcalá för bedrägeri och missbruk av urkund. Domstolen slog fast att Alcalá hade missbrukat sin ställning i ett SIDA-projekt i Paraguay och tillskansat sig biståndsmedel. I samband med rättegången mot Alcalá utkämpades en häftig kulturdebatt, där en stor del av Sveriges kultur- och mediaelit tog ställning för Alcalá, under det att många nyhetsjournalister iakttog ett mer journalistiskt-kritiskt förhållningssätt.
Debattartikeln
Alia
Den första delen handlar om Alia Annika Khalifa (se video i länken), född i Egypten men uppvuxen i Sverie, som stängdes av från barnskötareprogrammet på Åsö vuxengymnasium i Tensta eftersom skolledningen inte accep-terade hennes ansiktstäckande niqab. Utbildningen och sedermera yrket kräver att man ser ansiktsuttrycken. Detta vägrade Alia förstå. Alia menar att niqabförbudet kränker hennes religionsfrihet och hennes rätt till utbildning. Hon DO-anmälde således skolan för diskriminering i januari 2009. Den anmälan ligger fortfarande och inväntar ett beslut.
I väntan på DO:s beslut kommer skolan dock att låta Alia bära niqab. Alia fortsätter sina studier. Månaderna går utan att DO fattar beslut i ärendet. När Alia ska göra sin praktik uppstår problem. Grimstaskolan säger nej till att ge henne praktikplats. Igelbäcksskolan erbjuder däremot Alia plats. Hon tillåts bära niqab utomhus men inte "inomhus, i arbete med barngruppen". Alia vill veta om det finns män som arbetar i skolan och i barngruppen. Det gör det. Alia tar då inte praktikplatsen. Hon kan inte visa sitt ansikte för män.
Miriam
Nästa del handlar upp den stridslystne Miriam. Hon kom från Guatemala 2008 och satte sig i skolbänken på Hjalmar Strömerskolan i Strömsund för att läsa SFI. Direkt blev det trubbel. För i dessa klasser härskade rabiata islamister från främst Uzbekistan. Dessa trakasserade alla kvinnor i klassen genom att tvinga dem till att sitta längst bak i klassrummet, bära niqab och inte tillät dem att tala för sig själva.
Skolan säger: Muslimska män från främst Uzbekistan har i flera år åberopat sin trosfrihet för att "kräva särskilda klasser för män respektive kvinnor", för att "deras kvinnor skulle få bära ansiktsslöja" och för att "kvinnorna ej fick tala när andra män lyssnade". Skolledningen tog inte strid. Männen skulle nog ändra sig med tiden.
Hösten 2006 blev klasserna könsuppdelade men vårterminen 2008 kunde de muslimska männen tänka sig en medelväg: gemensamma klassrum på villkor att skolan satte upp skärmar bakom vilka kvinnorna, helst också de icke muslimska, skulle sitta. Skärmar sattes upp och kvinnorna placerades bakom skärmarna. Lärarna var emellertid missnöjda. Undervisningen blev omöjlig när kvinnorna satt bakom skärmar och därtill inte fick delta i samtalen. Varje fråga som lärarna ville diskutera måste först tas upp med männen. Muslimska kvinnor fick aldrig "vistas i enrum med manliga lärare". Icke muslimska elever var illa berörda av denna ordning. Skolledningen lyckades nå fram till ytterligare en kompromiss: skärmarna skulle tas bort om kvinnorna istället placerades längst bak.
I den vevan, hösten 2008, kom Miriam till skolan. Hon satte sig frankt längst fram och fann sig inte i att bli tystad av männen. Hon tog anstöt av hur nedlåtande männen betedde sig mot samtliga kvinnor och då särskilt de muslimska. Miriam var inte den första som klagat hos skolledningen. Flera kvinnor hade anmärkt på könsdiskrimineringen.
Miriam DO-anmälde Hjalmar Strömerskolan i Strömsund då den inte motarbetar diskriminering och de trakasserier på ett tillfredställande sätt. Men:
DO är överslätande i Miriams ärende. Skolan, skriver DO i sitt beslut, har "vidtagit omfattande åtgärder" för att stödja Miriam och komma åt "de handlingar och beteenden som hon upplevt som trakasserier på grund av kön". Därmed har skolan uppfyllt sina skyldigheter.
Vad gäller Alia skrev hon i ett mail till DO där hon hänvisade
till den tolkning av Koranen och sunnan som bestämt hennes tro. Det är samma tolkning som de ortodoxa muslimerna på Hjalmar Strömerskolan anför. Den tolkningen rymmer föreställningen att kvinnor och män aldrig kan vara enbart vänner och att mannen utövar qawama över kvinnan, det vill säga är kvinnans "tillsynsman."
Anmärkning PI: Alia Khalifa är sunnimuslim och hänger sig åt den extrema tolkningen wahabismen/salafismen. Något som är utmärkande för åtskilliga jihadister och – Al Qaida inte minst. Och som grädde på moset är Alia Khalifa syster till den ökände Anas Khalifa, imamen som predikar om martyrskapet och paradiset inför småbarn i källarmoskéer landet runt, bland annat Rosengård, Landskrona och Helsingborg. Hans tillhåll är lika ökända källarlokalen Bellevuemoskén i Göteborg. Hans vänner är dömda fängslade terrorister, och även svensken, f d nynazisten och konveriten Ralf Lennart Wadman alias Usama El Swede som driver de jihadistiska forumen Noor.se, Sinbad.se mfl. Ralf har tagit namnet Usama för hylla, just det: Usama Bin Ladin. SÄPO har koll på deras verksamhet.
Visst är det intressanta kopplingar fröken Alia har i sitt galleri…
Vidare,
Nära Hjalmar Strömerskolan ligger Vattudalsskolan. Där går barnen till de vuxna muslimer som är Miriams klasskamrater. Flickor i 13-årsåldern eller till och med yngre bär niqab. De vägrar delta i sim- och idrottsundervisningen om pojkar är med, de går inte på lektioner i samlevnad. Pojkarna accepterar inte kvinnliga lärare i idrott och de vägrar idrotta eller simma tillsammans med flickor.
Vattudalsskolan återkommer vi till längre ner.
Strax före DO:s beslut lämnar Hjalmar Strömerskolan sin så kallade kvalitetsredovisning till kommunledningen. Ett av kvalitetsmålen för läsåret 2008/09 var: "Att män och kvinnor kan arbeta tillsammans och i samma klassrum." Under rubriken "Resultat och Måluppfyllelse" står: "Vi har under läsåret lyckats få bort de skärmar som uszbekiska kvinnor tidigare satt gömda bakom. Däremot kan man inte säga att eleverna kan arbeta tillsammans, eftersom könsbarriären sätter stopp för grupporienterade övningar och kommunikativa aktiviteter i klassrummet /…/ Kontakten med läraren blir sämre om vissa elever sitter tysta bakom en skärm och en Nikab /…/ Männen tar utrymme; de pratar högt och fritt och talträningen för kvinnorna försummas /…/ Kvinnorna talar också svenska mindre i sitt dagliga liv då kontakter med det omgivande samhället mestadels sköts av männen."
Rapporten kan ni ladda ner här
Läs hela debattartikeln
Vattudalsskolan
Muslimska flyktingbarn skolkar – religionen går före skolplikten
PI skrev om detta under hösten 2009. Radio Jämtland hade då en temaserie i ämnet skolplikt och religionsfriheten och handlade om Vattudalsskolan i det lilla Strömsund i norra Jämtland.
I Strömsund deltar inte alla uzbekiska flyktingbarn på alla lektioner i skolan av religiösa skäl. En del kallar det skolk i religionens namn, i Sverige har vi skolplikt och det betyder att alla ska delta i alla lektioner. Andra säger att man använder sin rätt till religionsfrihet. Dels behöver man tid för att be, dels stöts man bort av en del av skolans innehåll.
I Strömsund, med en stor grupp uzbekiska flyktingar som är strikt troende muslimer, uppfattas frånvaron ibland som att uzbekerna skolkar eller slipper undan. Nasiba Shokirova tonar ner kritiken. Hon kommer från Uzbekistan och jobbar på Vattudalsskolan som hemspråkslärare och studiehandledare.
– Vi vill följa religionen helt, för mig är tron det allra viktigaste, säger hon.
Nasiba bekräftar att flera barn stannar borta från viss undervisning på grund av sin tro. Men hon tonar ner problemet. Enligt rektor på Vattudalsskolan Lars Rönnestrand ställs det ganska stora krav på utrymme för religionen. Det som handlar om människans kropp och som visar bilder vill man inte vara med om. En naken människokropp till exempel eller bilder på könsorgan strider mot hennes ortodoxa tolkning av religion.
Alla musikinstrument utom trumma är förbjudna. Det krånglar förstås till undervisningen redan från dagis och genom hela grundskolan. Men Varför är det så? Vad händer om man spelar piano.
– Det händer ingenting, men om man tror på gud vill man inte göra fel, säger Nasiba Shokirova.
Sveriges Radio Jämtland – hela artikelserien om religionsfrihet i skolan
Skolk i islams namn – vad ska skolan göra?
ICA-kuriren hade i nummer 46 (9 november 2009) ett reportage om Vattudalsskolan med rubriken: Skolk i islams namn – vad ska skolan göra? Man berättade då om skolan som just hade fått ett tillskott om 70 uzbekiska flyktingbarn. Många av dessa kommer från islamistiska familjer som motsätter sig sexualundervisning, religionsundervisning, idrott, simning, bild- och musiklektioner. Skolverkets råd till skolan var "dialog med föräldrarna", vilket endast ledde till mer och allt trassligare individuella särlösningar. Exempelvis går skolflickor i 8:an och 9:an iklädd niqab (där endast ögonen syns, precis som vuxna Alia Khalifa har). Skolans förtvivlade rektor Lars Rönnerstrand sa då att ”de nu nått vägs ände”
Avskriven ICA-text:
Religion och traditioner har lett till könsuppdelad undervisning och utbrett skolk från sexundervisningen i världens modernaste, mest jämställda land. Bland annat i Strömsund.
Här krockar den svenska skolplikten med sträng religiositet och krav på könsåtskillnad. I Vattudalsskolan i Strömsund har man misslyckats med att ge alla barn, oberoende av kön, den likvärdiga utbildning som de enligt skollagen både har rätt till och måste delta i. Strömsund ligger i norra Jämtland. En glesbygd som de senaste åren fått en välkommen befolkningsinjektion i form av cirka 30 familjer från Uzbekistan, med drygt 70 barn som ska slussas genom skolsystemet. En strikt tolkning av islam gör att vissa av de uzbekiska barnen uteblir från idrotten och lektionerna i sex och samlevnad.
Bildlektioner där man ritar av människor och djur är tabu. Att dansa och sjunga likaså. Barn går upp i rök när religionsundervisningen berör andra läror än islam och även hemkunskapen har varit ett problem, för killarna.
-Skolverkets råd är en dialog om skolplikten med föräldrarna. Vi har försökt med det i två-tre år utan att komma någon vart. Vi känner att vi har nått vägs ände, säger skolans rektor Lars Ronnestrand. Han är rådvill och beskriver en balansgång mellan lag och hänsyn till de inblandades känslor och övertygelser. Att inrätta en böneplats i en av skolans lugnaste vrår var inga problem. I viss mån har undervisningen även anpassats till de religiöst grundade önskemålen om könssegregering. Hur långt ska man gå?
-Vi har varit tillmötesgående när det gäller simningen. All undervisning är viktig, men att kunna simma är trots allt en överlevnadsfråga. Så vi har kört extrabad med bara uzbekiska tjejer. De uzbekiska killarna har också fått simma, för sig. Papporna ville veta vilken sorts badbyxor läraren hade, de skulle vara långa, ner över knäna. Jag skulle aldrig ha tvingat honom, men nu råkade han använda just sådana.
Samtidigt ska skolan främja jämställdhet mellan könen. Det står i skollagen, andra paragrafen. "Samhället" verkar inte ha tänkt på att det kunde bli så här.
I ett grupprum stöter vi på ett par uzbekiska elever, killar, som sitter bredvid varandra och plugga engelska. Utan religion kan man inte leva, förklarar den ene. Det är religionsfrihet i Sverige. Då ingår väl rimligen att slippa musik i skolan, när religionen förbjuder den? Och idrott, när läraren är en kvinna? Med ryggen mot pojkarna sitter en blyg flicka i niqab, en sjal med bara en springa för ögonen. Uzbekiska flickor på Vattudalsskolan går klädda så från puberteten, eller ungefär åttonde klass.
Föräldrarna har avböjt intervjuer, och vårt skolbesök skapar stor oro i den uzbekiska minoriteten. Barnen får varken citeras eller synas på bild. Uzbekerna i Strömsund är utsatta i sin särskildhet, i fjol brann deras moské. Lokaltidningens utgivare Ralph Rentzch vittnar om dagliga, anonyma hatmejl till tidningen med grova påhopp på flyktingarna i Strömsund. Skolsituationen där är inte unik. Över en tiondel av de 15-åriga flickorna hindras av sina föräldrar att delta i delar av skolundervisningen – särskilt simning, idrott, sex och samlevnad – och vanliga fritidsaktiviteter, enligt en enkät om "hedersrelaterat våld" med 2300 elever från Stockholms stad.
Utlandsfödda flickor förbjuds att gå på vissa av grundskolans lektioner i mycket högre utsträckning än andra, visar en doktorsavhandling av Sara Högdin: 27%. För utlandsfödda pojkar är siffran 17%.
-Konsekvenserna är förödande, både för samhället och individen, säger Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad, en feministisk grupp som vill bekämpa patriarkala värderingar och religiös fundamentalism. Med skolfrånvaro och ofullständiga betyg riskerar barn från andra länder att fastna i arbetslöshet och, i flickornas fall, som fångar bakom en spis, resonerar hon. Fyra av tio elever med invandrarbakgrund lämnar nian med luckor i betygen.
-Skolorna är helt handfallna och väldigt konflikträdda, av rädsla för att bli kallade rasistiska. De vågar inte ta strid för den obligatoriska skolan gentemot föräldrarna. Man säljer bort de här barnens, flickornas, rättigheter. Lagen om skolplikt borde skärpas, och verktygen för att tillämpa den.
Lars Rönnerstrand på Vattudalsskolan står inför nya dilemman:
- Förr i tiden kunde man begära polishämtning av barn som hindrades från att gå i skolan. Så är det inte i dag, men man kan koppla in socialtjänsten. Ska vi göra det? Far barnen verkligen så illa att det är befogat? Eller skulle det bara göra saken värre?
Abd al Haqq Kielan, imam och ordförande i Svensk islamisk samling, tycker att skolplikten kan och bör anpassas till en verklighet med olika värderingar om klädsel, nakenhet och sex till exempel.
-Innehållet i delar av sexualundervisninge ses som mycket stötande av en del muslimska ungdomar och vuxna. Barnen ska inte tvingas av skolan till sådant som man vet splittrar familjer. Man behöver inte ta till storslägga, och hota begåvade och ambitiösa barn med att de inte får plugga vidare om de inte gör våld på sin tro och sin kultur. Går det inte att tillägna sig kunskaper på ett sätt, kanske det går på ett annat, säger Abd Al Haqq Kielan. Regeringen vill gå en annan väg, och vill täppa till den lilla ventil som finns om befrielse från obligatoriska lektioner. Undantagsregeln är luddig och tillämpas mycket restriktivt. I förslaget till ny skollag står det i klartext att "synnerliga skäl" måste till, och att dispens bara får utfärdas för enstaka tillfällen under ett läsår.
Ändringen är ett uttalat försök att ge barn, framförallt flickor, som växer upp med "hederstraditioner" samma möjligheter som andra. Muslimer känner sig utpekade och har protesterat. Historien om de uzbekiska barnen i Vattudalsskolan visar en svårlöst paradox: Hur långt ska ett tolerant och jämställt samhälle går för att värna om mindra toleranta och jämställda gruppers värderingar? Islamofobin lever i Sverige, ett avskyvärt fenomen. Hur mycket väsen ska den svenska skolan och politikerna ställa till om muslimska barn och skolplikten, utan att ytterligare underblåsa främlingsfientliga stämningar? På dessa frågor finns inga enkla svar.
Aktuellt
Vid det senaste fullmäktigemötet i Strömsund (augusti 2010) försökte kommuninvånarna få svar av politikerna om hur integrationen, av bland annat heltäckta muslimska kvinnor från Uzbekistan, ska gå till:
Kommunalrådet Jan-Olof Andersson (M) angav att man brukade informera i skolan om andra kulturer, men erkände att man borde bli bättre på den saken.
Men jodå, visst försöker man ändå:
Gudrun Hansson (S) gav ett glatt överraskande svar på frågan:
– Vi inom socialdemokratiska kvinnoklubben har faktiskt regelbundna träffar med de uzbekiska kvinnorna och vi har diskuterat att vi ska göra en utflykt tillsammans i sommar.
Varvid ett sus gick genom församlingen. Kvinnoklubbens ordförande Lena Johansson berättar att denna utflykt nu har blivit av, och att den gick till Frostviken:
– Vi åkte buss från Strömsund. Det var sexton kvinnor och fjorton barn från Uzbekistan, och fem kvinnor från kvinnoklubben, däribland Marie Nordén som är vår riksdagsledamot och kvinnodistriktsordförande. Övriga s-kvinnor var, förutom jag, Gudrun Hansson, Birgitta Älmeros-Persson och Annie-Gerd Nyholm.
– De uzbekiska kvinnorna var fascinerade över vår storslagna miljö. En av dem anmärkte att innan hon kom till Strömsund hade hon aldrig sett skog, och nu omgärdades hon av skog vart än hon såg.
LTZ
Så nu vet ni det. En del av lösningen och receptet på en lyckad integration är skogsutflykter för endast de muslimska kvinnorna. Allt på bästa S-manér.
Ridå!
UrsprungsartikelKälla:
Politiskt Inkorrekt
